Banshee - säsong 4 (2016)

Värdigt slut, till slut

3 russin

Jag hade inget klokt att säga om säsong tre. Jag har inget särskilt klokt att säga om säsong fyra heller men vill ändå uppmärksamma slutet på vad jag en gång inspirerat kallat en av världens bästa dåliga serier.

Dålig, bra ... som många intressanta serier gör den orden ointressanta. Vissa serier struntar i att försöka behaga alla och blir sin egen värld. Som "Spartacus", eller "Ash vs Evil Dead". "Banshee" är en sådan. Stämningsfull och ibland kärv, men laddad med självklara säljelement som sex och våld. Och här tar den alltså slut.

Det är länge en ganska dyster historia som utspelar sig i småstaden Banshee, dit en gång en ex-brottsling anlände och tog rollen som sheriff och namnet Lucas Hood. Datasnillet Job är borta, hans vänner och medbrottslingar utspridda och deppiga. Carrie hedrar sin döde makes minne med att spöa skurkar. Lucas har odlat luffarskägg och bor ute i skogen i en stuga, tills omständigheterna tvingar honom tillbaka till civilisationen, om det är rätt namn för en stad som Banshee. En serie satanistiska mord, med en bekant karaktär i offersviten, adderar dramatisk krydda och styr mycket av handlingen.

Ja, här lär vi oss att Banshee med omnejd inte bara rymmer otaliga nazister utan även djävulsdyrkare av den mordiska skolan. De nämnda nassarna spelar också en viktig roll, bland annat som Amish-avfällingen Kai Proctors allierade i en plan som siktar onödigt högt för en som kanske borde nöja sig med att vara en stor fisk i en liten damm.

Brödraparet Bunker på var sin sida lagen - en nazistledare, den andre snut, båda kära i samma kvinna - har nästan lika mycket speltid som våra etablerade antihjältar. Och Brock, numera själv sheriff efter att under ett par år ha försökt samarbeta med den falske företrädaren, ges det utrymme han förtjänar. En tillrest FBI-kvinna med iskalla nerver och vissa personliga issues tillför nytt blod.

Det finns svaghetstecken. Sista vändan är stundtals stilosäker, något man aldrig tidigare kunnat beskylla serien för. Och inte-Lucas blir misshandlad till oigenkännlighet ganska sällan. De utdragna kamper som varit ett av seriens säkraste signum är över huvud taget inte lika självklara inslag i ett avsnitt som man väntar sig. Men trots sådant otyg och även om jag är inte är säker på att denna story var det bästa tänkbara sättet att avrunda historien på, så är det mycket som stämmer. Det dröjer innan man riktigt känner sig hemma men när supertrion (kvartetten, gamle barägaren Sugar inräknad) äntligen samlas igen så faller bitarna på plats. När Brock och Hood i en pressad situation rensar luften och sedan skipar brutal rättvisa, eller när Job slutar sura och nöjer sig med att vara Job-igt snorkig, eller när Burton lägger undan glasögonen och med nollställd min röjer upp bland ännu värre skurkar, så infriar sista säsongen potentialen i sitt märkliga persongalleri.

Och det där med att det är för få fajter av äkta Banshee-snitt gör de en seriös ansträngning att åtgärda i sista avsnittet. Som är en så värdig, blodig, rörande och komplett avslutning att alla tidigare brister är officiellt förlåtna och "Banshee" nu kan ta sin rätta plats i riktigt bra dåliga seriers Hall of Fame.

© Anders Lindahl
2016-05-23



Originaltitel: Banshee - Season 4
USA, 2016
Skapare/show runner: Jonathan Tropper David Schickler
Med: Antony Starr, Ivana Miličević, Ulrich Thomsen, Frankie Faison, Hoon Lee, Matt Servitto, Lili Simmons, Chris Coy, Eliza Dushku

Genre: Action, Drama

Relaterat: Banshee - säsong 1 (2013) Banshee - säsong 2 (2014)







     

Dela |