Palm Trees in the Snow (2015)

Stora passioner i litet land

3 russin

Stora känslor i svallning. Halvt om halvt episka intentioner. Släktdrama och kolonialhistoria. Redan från början vet vi att ett bittert avsked är en del av berättelsen. Vi kastas mellan ett insnöat landskap någonstans i Spanien och ett betydligt varmare i Ekvatorialguinea. Ett antal hundra mil söderöver, i trakterna kring den där världsomspännande röda linjen finns nämligen det enda spansktalande landet i Afrika. Orsaken stavas, som så ofta annars, kolonialism.

Om just den här delen av kolonialhistorien specifikt visste jag inte så mycket innan. Och dramat kan mycket väl uppenbara fler innebörder och dimensioner för spanjorer - och ekvatorialguineaner - än för oss andra. Intrigen skiftar i alla fall mellan två tidsplan; det ena tar avstamp under tidigt 1950-tal och fortsätter ett antal år framåt medan det andra parallella spåret tar plats i början av 2000-talet. Att någon hittar ett brev från förr, vilket leder till en upptäcktsfärd tillbaka till det förflutna är inte helt originellt på film, men det kan vara ett ganska effektivt grepp för att sätta igång storyn. Här är det en ung kvinna som letar sig tillbaka i en släktings flydda eskapader under en tid mycket olik hennes egen, för att få reda på sådant hon inte visste om familjens historia.

Hennes utflykt ner till ett land hon inte känner till, utgör ramhandlingen. Lejonparten av intrigen utspelas under det som visar sig vara slutskedet av spanjorernas koloniala period i det här lilla västafrikanska landet. Närmare bestämt fokuserar vi på gröngölingen Kilian. Han introduceras som naiv nykomling i det färdiga systemet, men har svårt att anpassa sig till sina landsmäns attityder. Däremot influeras han av sin far som verkar ha ett öppnare synsätt och ett närmare, vänskapligare förhållande till västafrikanerna. Kilian lär känna en kvinna från trakten och visst tycke från båda sidor ser ut att uppstå. Men vad kommer det att leda till? Kommer det att ha ett lyckligt slut?

Det här är en melodramatisk historia, med yviga gester och helt i avsaknad av ursäkter för att den aktivt spelar på känslor mer än intellekt. Med sin speltid på ungefär två och en halv timme är den kanske något för lång. Men den väcker reaktioner, lär oss (förhoppningsvis) något om historien och är inlevelsefull. Stekande sol eller ösande regn och blixtar mot natthimlen. Krypande konflikter, spänningar som uppstår här som i så många andra koloniserade territorier. Filmen vill trycka in mycket. Men framför allt är det nog en berättelse om hur stor frihet att välja vi har i livet och om konsekvenserna av att bryta mot normer, att vilja skapa nya regler, att försöka förändra något och hitta sitt eget mål i livet. Låter det bekant?

Det är i alla fall, i det stora hela, ett fungerande melodrama. Med näsduksvarning.

© Johan Lindahl
2016-06-04



Originaltitel: Palmeras en la nieve
Spanien, 2015
Regi: Fernando González Molina
Med: Marios Casas, Adriana Ugarte, Macarena García, Alain Hernández, Berta Vázquez, Djedje Apali, Daniel Grao, José María Kimbo, Fernando Cayo, Luis Callejo, Michael Batista, Serge Happi

Genre: Drama, Romantik
Teman: Livet i djungeln


Ingår i följande teman


Livet i djungeln





     

Dela |