Krigets unga hjärtan (2013)

Starkt och övertygande med vissa frågetecken

4 russin

Man får en lite "svensk" känsla av inledningen på den här ambitiösa tyska andra världskrigsserien. Ni vet, allt ska representeras och karaktärerna känns lite pedagogiska. Fem huvudpersoner presenteras raskt och ganska ytligt. De två bröderna Winter ska ut i kriget, bokmalen Friedhelm (Schilling) för första gången, övervakad av sin redan stridshärdade storebror Wilhelm (Bruch). Den levnadsglada tilltänkta filmstjärnan Greta (Schüttler) bryter mot lagen och är ihop med judiske skräddarsonen Viktor (Trepte). Charlotte (Stein), slutligen, ser fram emot att tjäna riket som sjuksköterska, och är dessutom kär i Wilhelm. Året är 1941 och tiden för lätta segrar och yr triumf ska snart visa sig över. Att alla deras illusioner kommer krocka burdust med verkligheten känns väldigt uppenbart.

Det känns upplagt för Undervisande drama, kort och gott. Men snart nog hinner serien också visa på kraft och mod. Och det är onekligen både tungt, intressant och relativt ovanligt att se Operation Barbarossa ur det här perspektivet – när vanliga soldater konkret tvingas inse att det inte bara är SS som förväntas göra saker som går utanpå det vanliga. Skjuta politiska kommissarier, till exempel. Storebror Winter har också ett annat bekymmer att tampas med: lillebrorsans ovilja att anmäla sig som frivillig till farliga uppdrag och det förakt detta väcker hos kamraterna. Friedhelms trotsighet, som kan ta sig närmast modiga former, är intressant bland annat genom att den nästan provocerar fram en önskan hos tittaren att se honom rätta sig i leden och kriga med de andra grabbarna. I snart sagt alla ögonvittnesberättelser om krig ur soldatens perspektiv återkommer ju att den främsta motivationen är att inte svika, eller visa sig feg inför, kamraterna. Här har vi en kille som, i alla fall inledningsvis, verkar strunta i detta och rentav vågar säga en del om de större sammanhangen.

Hemma i Berlin börjar Greta umgås med en Gestapo-topp i hopp om att utverka tjänster för sin misshaglige älskare, som å sin sida är en av de få som verkligen börjar inse situationens allvar. Hans föräldrar envisas med att tro att de snart nog kommer betraktas som tyska medborgare igen. När han finner sig i en överfull tågvagn på väg mot okänt mål hittar han beslutsamhet nog att ta ett viktigt beslut som skickar iväg honom på en mörkt fascinerande resa. I ett sjukhus vid fronten berövas Charlotte snabbt alla illusioner och tar beslut som hon kommer få anledning att skämmas över. "Inget är som vi trodde", blir hennes oundvikliga slutsats.

Det är tunga grejer, och rent dramaturgiskt så är det ju också en 'omöjlig' serie. När de unga hjärtana gör vad riket förväntar sig av dem så är det inte vad tittaren anser att de borde och när de misslyckas eller rentav avsiktligen gör något fel så blir man inte så mycket gladare för det. Här lösgör man inte något relativt mysigt och okomplicerat hörn av krigstiden och använder som en eskapistisk spelplan för spänning, vilket kan ske även i många filmer jag gillar, utan fokuserar på de omöjliga val och den sjuka situation som 40-talets unga tyskar befann sig i. Utan att göra dem till stackars offer allihop. De presenteras som både medansvariga och inmålade i ett blodigt hörn.

Huvudpersonernas banor tar oväntade men inte orimliga vägar i en målmedveten handling som låter deras vägar korsas utan att det känns krystat. Det är nattsvart och dystert. Kriget är inget man kan lämna när man inser exakt hur smutsigt det är. Oavsett hur entusiastiska eller motsatsen de var från början är de exakt lika fast. Plats finns också för scener som går lite utanpå det väntade, som när Friedhelms stövlar plaskar i djup, blodig dy eller när han efter en kort vila öppnar ögonen och ser en varg framför sig. Och det är spännande även om det inte är mysigt njutbart. Stridsskildringarna följer Modern Standard och tål jämförelse med det mesta i genren vad gäller nervighet och den där eftersträvansvärda blandningen av kaos och begriplighet.

"Krigets unga hjärtan" har kritiserats både för att utmåla de tyska soldaterna som lika mycket offer som sina offer och för att framställa polska partisaner som oförsonligt antisemitiska. Den sistnämnda kritiken kan mycket väl vara motiverad. Vad gäller den 'onödigt förlåtande' attityden gentemot tyska soldater är det mindre självklart att instämma. Här, mer än i det mesta jag sett, visas som sagt tydligt även vanliga Wehrmacht-soldater som delaktiva i handlingar som ofta skylls helt på SS specialstyrkor. Det sistnämnda var en bild som inte minst de tyska generalerna jobbade hårt på att inpränta när kriget var över och även om den ifrågasatts och genomskådats från första början har den också fått genomslag. Det var inte länge sedan en svensk politiker (gissa parti) uttryckte sin beundran för de 'vanliga tyska soldaterna', enligt den outtalade tesen att de inte behjälpte Förintelsen utan bara kämpade mot kommunisterna. Den myten hjälper inte den här serien till att sprida.

Men visst får man känslan av att alla är offer i slutändan, även de som ursprungligen välkomnar kriget och glatt ger sig in i det. Mest talande är Friedhelms personliga resa från motvillig soldat till effektiv men glädejelös dödsmaskin.

Vad serien definitivt inte är, är en hyllningssång till kriget. Genom fem öden (som enligt eftertexterna är högst verkliga) vill den snarare levandegöra en mörk tid, där vanliga människor kunde begå handlingar som endast monster borde vara kapabla till.

© Anders Lindahl
2014-11-16



Originaltitel: Unsere Mütter, unsere Väter
Tyskland, 2013
Med: Volker Bruch, Tom Schilling, Miriam Stein, Katharina Schüttler, Mark Waschke, Ludwig Trepte, Henriette Richter-Röhl, m.fl.

Genre: Drama, Historia, Krig, TV-serie
Teman: Andra världskriget Andra världskrigsveckan 2014


Ingår i följande teman


Andra världskriget

Andra världskrigsveckan 2014





     

Dela |