Skräcknatten (1985)

Salem's Lot i kvasikomisk 80-talskostym

3 russin

Vampyrfilmsfantasten Charley Brewster (William Ragsdale) upptäcker att nya grannen är vampyr, mest genom att nya grannen och hans handgångne man verkligen inte gör mycket för att dölja det. Nykomlingarna kan dock slå på charmen och spela normala när det behövs, så Charleys varningar faller på döva öron. Det hela utspelar sig i den obligatoriska amerikanska villaförorten.

Lokala kändisen Peter Vincent, avdankad skådis från hundratals taffliga vampyrfilmer, inkallas/mutas av flickvännen (Amanda Bearse, väl fortfarande kändast som grannfrun i "Våra värsta år") och en spattig och genuint konstig kompis kallad 'Evil Ed' (Stephen Geoffreys) för att bevisa att Charley har fel, men råkar upptäcka motsatsen.

Det är en extremt tidsfärgad rysarkomedi med ambitiösa men inte direkt tidlösa effekter och vissa ambitioner mot sexighet. Brad Fiedels musik förstör lika ofta som den hjälper till. Mot slutet eskalerar skrämmarlustan med ett par rätt tunga scener och flera som snarare känns töntiga. Richard Edlund får visa effektmusklerna i förvandlingssekvenser jämförbara med de i "En amerikansk varulv i London" men klargrönt slem, färggranna ljusblixtar och tonvis med rök ser ofta till att påminna tittaren om allt bara är på låtsas.

För kalenderbitaren: de här vampyrerna följer mestadels de klassiska reglerna men pendlar mellan olika grader av monstrositet, beroende på avsikten med scenen. Garnityret är allt ifrån småläskigt till groteskt. Filmen var regidebut för skräckfokuserade men sällan mästerlige Tom Holland, som senare skulle göra "Den onda dockan" och den inte helt oävna King-filmen "Thinner".

Jag missade den här när det begav sig, trots att jag var i rätt ålder, men kan senkommet konstatera att den inte riktigt håller måttet. Humorn är sällan hejdundrande rolig och skräcken blir av tidigare nämnda skäl sällan intensiv. Storyn känns lite slarvigt ihoprafsad och andas ett visst tittarförakt. Helt misslyckat är det dock inte och skådisarna sköter sig ändå hyfsat. Roddy McDowall är dock trumfkortet snarare än Chris Sarandons något opersonliga vampyr eller Jonathan Starks ständigt hånleende hantlangare.

En svag trea får det med viss tvekan bli. Den avgörande faktorn är att de mestadels väljer att tro på sin historia istället för att gömma sig bakom flams. Man måste ändå respektera det.



FOTNOT
Exakt vad hantlangaren Billy är för en slags varelse finns det fortfarande folk som ivrigt debatterar, exempelvis på IMDB. För den som söker nördig begreppsförvirring och möjliga svar rekommenderas tråden: "Billy Cole, the Assistant".

© Anders Lindahl
2014-11-06


DVD / Blu-ray

Vanilj-BD utan extramaterial släpptes i oktober 2014. Det går i alla fall lätt och snabbt att komma till själva filmen.
© 1985 Columbia Pictures Industries
- Man måste tro på det, annars funkar det inte.

Roddy McDowall vet hur ett krucifix ska hållas.

© 1985 Columbia Pictures Industries
– Kolla Charley, vampyren stöter på din tjej, som för övrigt var med i "Våra värsta år"! Ska du tåla det?!

- Han har sån där True Blood-glammer, vad ska man göra ...

© 1985 Columbia Pictures Industries

Originaltitel: Fright Night
USA, 1985
Regi: Tom Holland
Med: William Ragsdale, Chris Sarandon, Amanda Bearse, Roddy McDowall, Jonathan Stark

Genre: Komedi, Skräck
Hemmabio: 2014-10-15
Teman: Vampyrer


Ingår i följande teman


Vampyrer





     

Dela |