The Words (2012)

Fragmentariskt men fängslande om författarskap med förhinder

3 russin

Vem berättar om vem egentligen? Vad är sanning, vad är fiktion och vilket lager är det viktigaste i den här historien? Det kan ta en stund att lura ut. Men för att bena ut förvecklingarna en smula, utan att spoliera för mycket: En yngre aspirerande författare kämpar för att förverkliga sina drömmar om att lyckas på det kreativa planet och slå igenom med skriveriet. Ja, att bli publicerad överhuvudtaget till att börja med. Det är inte så enkelt. Han och hustrun försöker få ekonomin och tillvaron att fungera i väntan på genombrottet som aldrig tycks komma. Redan i tidiga glimtar avslöjas emellertid att han någonstans längs vägen faktiskt har nått dit han ville. Men hur gick det till?

I det andra narrativa ledet håller en framstående författare föredrag, med utdrag ur en bok om en författare som slagit igenom, men har en hemlighet att bevara. Boken som bröt vallen och gav honom ett namn är nämligen någon annans verk. Sedan rullas berättelsen upp om hur, var och varför det ständiga nederlaget förbyttes i en seger med blandad bismak. Och då inträder så småningom även ett tredje plan där originalets tillkomst förklaras. Och det är i det stora hela en ganska fascinerande skildring av skapandets våndor, skuldkänslor över val man kanske inte skulle ha gjort men nu inte kan göra ogjorda, liksom den ibland tunna gränsen mellan verklighet och fiktion.

Bradley Cooper som syns allt mer i olika sammanhang gör en fullt anständig insats i rollen som den envist kämpande författaren som faller för frestelsen att ta en genväg till framgången, men när han konfronteras med en gigant som Jeremy Irons lyser trots allt en del begränsningar igenom vad gäller uttrycksfullhet. Dennis Quaid har en något märklig roll som den allseende berättaren i planet ovanför, han som kanske återger en sann historia eller bara formulerar sin egen moderna myt samtidigt som han i sin tur möter en ung beundrarinna och frestas på andra sätt i samband med sitt offentliga framträdande i ett fashionabelt kulturellt sammanhang. Och så kommer alltså ett tredje led till, om ung kärlek med förhinder i Frankrike efter andra världskriget, en välspelad och fängslande men också den fragmentariskt illustrerad grund för berättelsen i berättelsen. Vems berättelse det nu handlar om. I en film som kort sagt är ganska fragmenterad men ändå inte överdrivet förvirrande.

”The Words” är inte sensationellt omskakande eller full av nya insikter men lyckas bra med att lyfta fram riskerna med att vilja tro på sin egen förmåga och att tvingas erkänna sina begränsningar, liksom den sköra linjen mellan att leva inmurad i besvikelse och att känna någon form av frid över livet som det blev, oavsett om det utvecklades som man hade hoppats.

© Johan Lindahl
2013-03-10

Källa: Noble Entertainment
- Säg ingenting mer, älskling. Orden har redan ställt till det tillräckligt. Det finns andra sätt att kommunicera...

Källa: Noble Entertainment
Så, du hade ingenting emot att knycka mina idéer, men du vill inte ta över handelsträdgården efter mig?

Källa: Noble Entertainment
Skönheten och orddjuret grubblar över tänkbara upplösningar på den tilltrasslade intrigen.

Originaltitel: The Words
USA, 2012
Regi: Brian Klugman Lee Sternthal
Med: Bradley Cooper, Dennis Quaid, Jeremy Irons, Zoe Saldana, Olivia Wilde, John Hannah, J.K. Simmons, Ben Barnes, Nora Arnezeder, Zeljko Ivanek

Genre: Drama, Romantik
Hemmabio: 2013-02-06







     

Dela |