Total Recall (2012)

Totalt inte lika bra

2 russin

Jag är en stor vän av Paul Verhoevens "Total Recall" från 1990. En film med för sin tid häftiga effekter, burdus action och hyggliga one-liners men framförallt ett påhittigt manus vars vändningar envisades med att överraska mig under de åtminstone första tre tittningarna. Verkligt eller overkligt eller overkligt i overkligheten, wooot? Att "Inception" bara kändes småfiffig i mina ögon beror till stor del på att Verhoeven (med flera) redan gjort så kul bruk av liknande teman.

Nu har Len "Underworld" Wiseman gjort en nyversion (eller en ny filmaterisering av samma Philip K. Dick-novell), med Colin Farrell i huvudrollen och, förstås, sin Helena Bergström (Kate Beckinsale) i en av de andra. Det blir också en för genren ovanligt stark brittisk prägel. Bör man bry sig?

Tja ... strid och jakt har sin odiskutabla charm, men till min glädje verkar Len inledningsvis ha fattat att en framtidsvardag kan vara nog så intressant. När Quaid och hans blåkragekompis färdas med "the fall" rakt igenom jordens medelpunkt för att montera syntetiska snutar på andra sidan det nästan obeboeliga klotet får man den där coola känslan som bara en alternativ framtid kan ge. Blade Runner-estetik (med besök från Femte elementet och TXH 1138), en någorlunda påhittig världsbild och lite känsla för stil: bring it, baby.

Det här är en vår tids remake: en film som på många sätt är annorlunda gentemot originalet, men som baserar sig på samma grundidé och ständigt sneglar mot det. Ett fantasilöst exempel är den ganska tidigt inplacerade trippelbröstade glädjeflickan, ett bättre exempel är när de byter en avslöjande svettdroppe mot en tår. Jag kan dock avslöja att repliken "Consider this a divorce" lyser med sin frånvaro, så att du inte går och hyr filmen bara för att få höra den igen.

Deffad Colin Farrell och eventuellt näsopererad Kate Beckinsale (något konstigt är det med fejset i alla fall) lever arbetarklassliv, han vid löpande bandet, hon som snut. Han drömmer dock störiga drömmar och känner att han kanske behöver få sin hjärna lite omtumlad. Kanske genom Rekalls försorg? Det där företaget som inplanterar spännande minnen i ens huvud, du vet. Bästa polaren (Bokeem Woodbine i ungefär samma roll som Noah Emmerich i "Truman Show") försöker få honom på bättre tankar, men till ingen nytta. Halvfull och dum uppsöker han en natt deras opiumhåleliknande lokaler.

Besöket vänder upp och ner på allt. Han är inte den han tror, och inte frugan heller. Han kan slåss, men jäklar vad hon också kan det! Han är en viktig person med fel minnen som lämnat ledtrådar till sig själv (lite som Ben Affleck i likaledes Philip K. Dick-baserade "Paycheck") för att kunna återgå till jobbet. Men i vilket syfte? Ond eller god, vad är han för en snubbe egentligen? Om nu ens detta är sant snarare än en psykos eller just det spännande agentminne han beställde ...

Med risk för att fullständigt förvandla den här recensionen till ett associationsspel: Colin Farrell hade ju en roll i "Minority Report", även den baserad på en FKD-berättelse. "MR" kändes i mina ögon inspirerad av Verhoevens film - med samma generösa möjlighet för den misstänksamme tittaren att tvivla på hela handlingen från en viss punkt i filmen. Cirkeln sluts när Wisemans "Total Recall" påminner ännu mer om just "Minority Report" än om sin egentliga förlaga, framför allt estetiskt. De har uppenbarligen funderat på hur framtidens värld skulle kunna se ut, både i småteknik och infrastruktur, och haft roligt med det. Som när Quaid och hans återfunna men bortglömda käresta (en sedvanligt okarismatisk Jessica Biel) sjunker ner till markplan med sin flygande bil och kraschar bland helt vanliga fordon, inklusive en dubbeldäckare, eller när han visar sig ha en telefon inuti handen. Scenografen har haft roligt och datorfolket har haft kunnande och resurser nog att förverkliga dennes idéer. Och Wiseman vet hur man slänger ihop en stilig jakt.

Nu är det dock så att det här är en film som inte blir bättre och bättre, för att uttrycka det vänligt. Bland alla referenserna infogas slutligen sista Matrix-filmen och en massa b-scifi. Varför det? Istället för originalets sköna twistar pressas det in den sortens nervösa plot points om vilka regissören vid något tillfälle plägar säga: 'studion förstörde den'. Och då är det ändå regissörsklippningen jag valde att se. Att det till stor del är en fly- och slåssfilm är inte det värsta man kan säga om den (samma gäller för klassikern "Terminator 2"), utan kanske snarare att George Lucas den äldre verkar ha skrivit slutet.

Så från att ha varit en glad överraskning blir "Total Recall" bara ännu ett exempel på att remakes oftast är sämre i allt utom effekterna. Dessutom får vi inte åka till Mars. Det var väl synd?

© Anders Lindahl
2012-12-03


Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionskopia
Källa: Sony Pictures Entertainment

Källa: Sony Pictures Entertainment

Originaltitel: Total Recall
USA, 2012
Regi: Len Wiseman
Med: Colin Farrell, Kate Beckinsale, Jessica Biel, Bill Nighy, Bokeem Woodbine, Bryan Cranston

Genre: Action, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2012-08-08
Hemmabio: 2012-12-05

Visas i TV3 2018-10-21, 21.00







     

Dela |