The Big Red One (1980)

"We don't murder, we kill"

Titelns 'stora röda' är 1:a infanteridivisionen (USA:s äldsta dito), förklarar bland annat prologen, där Lee Marvin lite för sent fattar att första världskriget är slut. Det dödliga missödet, tillsammans med en galen häst (de har väl lika stor rätt som människor att bli knäppa av krig, menar en kollega), etablerar ganska så direkt att det här inte är en smäktande hyllningssång till krigets fröjder. Det handlar mest, för att gå direkt till sammanfattningen, om krigets absurditet och vanvett.

Ett antal år senare är det dags igen. Lee är nu sergeant (och namnges i filmen endast med den titeln) för första plutonens första grupp, en samling unga soldater som deckarförfattaren Zab, spelad av Robert Carradine, presenterar raskt och effektivt i voice-over-format. I gänget finns också bland andra Mark Hamill som tidigt får problem med det här med att skjuta folk och i enlighet med den inofficiella manualen blir tillfälligt utfrusen.

Det är 1942 och de ska landstiga i Nordafrika för att eventuellt slåss mot ganska motvilliga fransmän, vilket passar filmens tema som handen i handsken. Det är alltså en ganska cynisk, krigskritisk krigsfilm - som numera också ibland beskylls för naivitet och orealism. Och visst kan stridsscenerna kännas lite blodfattiga, ibland nästan som en riktigt gammal västernfilm där den skjutne stelnar till och faller som en pinne utan synbara sår. En del tyskar låter sig dödas frapperande lätt, vare sig de springer rakt mot jänkarna, håller slarvig utkik eller placerar sig mitt i ett oskyddat fält. Men när de tar upp byteshandeln med avskurna öron mot cigaretter så känns "naivitet" inte som det mest passande ordet. Blodfattigheten är också synnerligen inkonsekvent, med några väldigt anatomiska skildringar av människokroppens inre mekanismer.

Det är också en absurditeternas krigsfilm, i delvis samma andra som "Moment 22" men mer nedtonad. Alltså, en film där de små absurda sakerna i krig får utrymme, snarare än fantasifulla utsvävningar. Det första vi ser från landstigningen på Sicilien är en rulle toalettpapper som någon försöker hålla torr, tills den skjuts ur handen på honom.

Filmen består av mer eller mindre märkliga nedslag och små episoder från och bortom frontlinjen - vare sig denna är i Italien, Frankrike eller Belgien, i stekhet öken eller bland vinande trädsplitter i Hürtgen-skogen - snarare än något huvuduppdrag som de ska utföra på Alistair MacLean-vis. Ett avtal med en ung siciliansk grabb gällandes vägvisning mot begravningshjälp. Ett bakhåll i Frankrike i skuggan av ett märkligt jättekrucifix som syntes redan i prologen. En raid mot ett före detta kloster som används som mentalsjukhus samt tillhåll för tyska soldater, med en dansande låtsasgalen lönnmörderska med docka i handen bland minnesvärdheterna. En barnafödsel i en stridsvagn, med rena MacGyver-nivån på hur de använder de resurser som finns till hands. Frispråkigheten är dock här, liksom annorstädes, sådan att den gode Mac skulle ha rodnat.

De hinner avverka minst lika många kända slagfält som Easy Company i "Band of Brothers", och även detta gäng får på nära håll se ett koncentrationsläger (Falkenau, får man förmoda, eftersom regissören och manusförfattaren Samuel Fuller själv var med om dess befrielse). Vid det här laget har förstås den sardoniska humorn satts på undantag.

Krig innebär 'casualties', vilket innebär förstärkningar, eller ersättare som det snarare rörde sig om i USA:s armé. En lucka i en enhet pluggades igen med en ny soldat som blev veteran om han överlevde några dagar. Det ofta återkommande temat om hur 'gamlingarna' fjärmar sig från nykomlingarna, ja det återkommer här med. Zab uttrycker det som så att de betraktar ersättarna som döda människor som än så länge kan bruka sina armar och ben och det råder ingen tvekan om vilka veteranerna anser bör skickas runt hörnet för att se ifall det finns någon krypskytt där.

Nummer i gruppen är viktigt, som när de skickas iväg i ordningsföljd för att försöka montera en "bangalore" ('I'd love to meet the asshole who invented it') under intensiv beskjutning. Det blir en väldigt bokstavlig illustration av jänkarnas uttryck 'when your number comes up'. På båten till Normandie har en nykomling rentav erbjudit en av veteranerna pengarna från sin livförsäkring mot en bättre siffra.

Den kvartett som tillsammans med Lee överlever de inledande striderna blir kända som de fyra ryttarna, de som ständigt klarar sig medans otaliga ersättare adderas till minusstatistiken, och de skönmålar inte oddsen för en nykomling som strax senare trampar på en mina designad på det mest jävulusiska vis. Den lyckliga repliken "I still got my cock!" hör till de till synes absurda men i sammanhanget helt sannolika inslagen. Krig är sjuka grejer.

Ett annat tema är Lees möten med barn. Tillsammans känns den radda av ungar han är okaraktäristiskt vänlig mot som en sammanfattning av den generation hans karaktär väl hoppas ska få växa upp i en värld utan krig - med ett märkbart, sorgligt undantag. Eller så var det värsta övertolkningen någonsin.

Tyske Feldwebeln Schroeder (Rauch) presenteras tidigt i filmen med en tilt förbi järnkorset på bröstet och handgranaten i hans stövel, till de diegetiska tonerna av Horst Wessel Lied (den 'andra tyska nationalsången' som 'Jerry' alltid verkar lyssna på i både filmer och spel), inom kort avrättandes en underofficer som har ledsnat på hela kriget och uttrycker det väl. Hans vägar korsar titt som tätt Lees, även när de inte ser varandra på nära håll. Hur viktig han är för filmen kan diskuteras men om inte annat ger han Fuller möjlighet att knyta ihop säcken på ett sådant där sätt som antingen känns konstruerat eller snyggt; i det här fallet röstar jag för alternativ B.

"The Big Red One" lyckas huvudsakligen med sin balansgång mellan krigsfördömande och skrönspinnande. Den innehåller också den osannolika, men i sitt sammanhang fullständigt logiska, repliken:
"The frozen ass is for my dead mort friend Kaiser."


FOTNOT
Den version recensionen baseras på är den förlängda / återställda version som hade premiär 2004.

© Anders Lindahl
2010-07-18

Originaltitel: The Big Red One
USA, 1980
Regi: Samuel Fuller
Med: Lee Marvin, Mark Hamill, Robert Carradine, Bobby Di Cocco, Kelly Ward, Siegfried Rauch,

Genre: Drama, Historia, Krig
Teman: Andra världskriget Andra världskrigsveckan 2010

Ingår i följande teman

Sök