Känd från TV (2001)

Lindström sparkar in öppna dörrar

1 russin

Det är inte lätt att göra bra satir. Detta upptäckte säkert Fredrik Lindström när halva manuset till "Känd från TV" var färdigt. Troligtvis försökte han då styra bort filmen från satir och förlita sig på att konventioner skulle kunna ro resten av filmen i hand.

Den person som är just "Känd från TV" gestaltas i filmen av Johan Rheborg som spelar talkshowvärden Alexander som i likhet med Frank i Lindströms förra film "Vuxna människor" gör allt för att slippa avslöjas som den ytliga och konflikträdda människa han är. Han träffar en gammal skolkompis (Luuk) som behöver hans hjälp för att få ett manus publicerat. Chansen att bli utgiven är ju givetvis mycket större om det är en kändis som står som författare.

Detta leder i sin tur att Alexanders karriär tar en ny riktning. Han får nu sitta med i debattprogram och diskutera de kontroversiella inslagen i den bok han står som författare för, samtidigt som han knappt har en aning om vad boken handlar om. Han blir samtidigt kär i en ambitiös kvinnlig journalist som avgudar hans nya "intellektuella" stil och sätter honom således i en besvärlig sits.

Vad vill då Lindström säga med filmen? Ja, säg det. Slutet prackar på oss en moralisk slutsats om att tv:n ersatt våra liv och att kändisar enbart är substitut för andra vänner. Samtidigt läggs mycket tid för att förklara innebörden av de sömniga "kontroversiella" budskapen i boken som står i centrum av handlingen, där kärnfamiljen ifrågasätts. Varför? Ingen aning. Kanske därför att Lindström funderar mycket på det här och vill få med det i sin film, eller helt enkelt för att försöka fylla manuset med någon form av substans. Problemet är bara att det är inte den här filmens uppgift att ta itu med det. Det stjäl fokus från huvudhistorien och får en att skruva lätt på sig i biofåtöljen. Är det på skoj? Är det meningen att jag ska skratta eller gäspa?

Det absolut största problemet med "Känd från TV" är nämligen att den inte vet vart den ska ta vägen. Den första halvtimmen, när de dramatiska premisserna rullas upp, bjuder på ett par tysta fniss men sedan faller filmen pladask. Samma sak var även fallet med "Vuxna människor" som också började som en lovande komedi men sedan styrde om kursen till att bli ett ytterst konventionellt men lättsamt relationsdrama. Även andra missar som återfinns i "Vuxna människor" hittar vi åter i "Känd från TV" fast nu är de ännu mer påtagliga. Lindström har helt klart problem med att bibehålla någon form av klar berättarstruktur, han tar sig dessutom vatten över huvudet när han tafatt försöker skildra en fanatisk beundrare som nästan tar livet av sig. Många sidospår introduceras för att aldrig avslutas; Varför sitter till exempel Alexanders terapeut och onanerar framför tv:n? Varför ödslas tid på henne och hennes makes gräl?)

Rheborg gör det bästa som går att göra med ett såpass bristfälligt manus och den glade amatören Kristian Luuk fungerar hyfsat med en trivsam roll som dock försvinner bakom ologiska handlingar. Gerd Hegnells gestaltning av terapeuten är däremot väldigt påfrestande. Kvinnan agerar som om hon vore med i en pilsnerfilm från 40-talet men huruvida detta ska skyllas på hennes kompetens eller på personregin kan jag dock inte svara på.

Fredrik Lindström har stått bakom några av svensk televisions roligaste inslag någonsin. "Pentagon", "Ingesson" och inte minst den helt fantastisk roliga "dokumentären" om revykungen Harry Viktor. Därför är det nu så tragiskt att se att hans långfilmer bara blir sämre och sämre. "Känd från TV" är ingen bitande kritik mot mediesamhället, den är inte rolig, man bryr sig inte om karaktärerna och den är dessvärre lika tom som människan den utger sig för att skildra.

© Johan Hultgren
2001-10-08



Originaltitel: Känd från TV
Sverige, 2001
Regi: Fredrik Lindström
Med: Johan Rheborg, Alexandra Rapaport, Kristian Luuk

Genre: Komedi, Drama







     

Dela |