Battlestar Galactica - säsong 3 (2006)

Bättre och bättre dag för dag...

4 russin

Om just den här utvärderingen av denna alltmer eminenta series tredje omgång verkar ovanligt förvirrad eller ståtar med rena faktafel, så ber jag tusen gånger om hundra kronor. Det har tagit alldeles för lång tid att komma till skott med recenserandet. Kort sagt är The Gospel According to Me i alla fall det här: det som gjorde att serien verkligen lyfte under andra säsongen, de egenskaperna förstärks här. Det finns orsaker till att ”Battlestar Galactica” i sin 2000-talsupplaga väckt så mycket gott blod och haft den inverkan den haft på sin publik. Producenterna Ron Moore och David Eick, tillsammans med skådespelarna Mary McDonnell och Edward James Olmos blev ju i våras inbjudna till ett seminarium i FN-högkvarteret och drog i princip upp riktlinjerna för en global fredsplan... Bara som ett exempel.

När tredje säsongen inleds har mänskligheten, nu bestående av färre än 50 000 individer, landat på en inte alltför gästvänlig planet vid namn New Caprica, en grådaskig fattigmansversion av den eftersökta mytiska ”Jorden”. De flesta ur den reströtta kontingenten väljer dock att stanna och sätta bo på den håglösa himlakroppen. Tyvärr hittar även cylonstyrkorna dit efter något år och kräver akut underkastelse. Excentriske vetenskapsmannen Gaius Baltar, nu vald president efter en tuff kampanj mot Laura Roslin i slutet av föregående säsong, accepterar motvilligt. Och besättningen på militärskutan Galactica flyr fältet i stället för att illa fäkta, medan de funderar på en eventuell plan för att rädda resten av överlevarna från det väntade förtrycket - ett av alla dessa storslagna moraliska och strategiska dilemman som serien svämmar över av. Några som inte frivilligt lägger sig platt för ockupationsmakten är dock en motståndsrörelse med några av seriens nyckelkaraktärer i spetsen. Deras metoder för att skaka om cylonerna och deras kollaboratörer bland människorna är dock ofta diskutabla; de skulle ibland rentav kunna klassas som terrorism... och möts av radikala repressalier.

Hårdhudade stridspiloten Kara ”Starbuck" Thrace är visserligen gift med sin Samuel Anders, men har blivit inlåst både bokstavligt och bildligt i en speciell relation med den filosofiskt lagde cylonen Leoben. Alla förhållanden - i alla betydelser - kan dock förändras fort i detta fortsatt oförutsägbara universum. Och även om de flesta avsnitt handlar om att föra handlingen framåt och utveckla bilden av den mer och mer svårfångade relationen mellan människor och de artificiella varelser som antagit mänskliga drag - inte bara utåt, även inuti - så bryts kronologin upp i portioner och låter tillbakablickar fylla i luckor, eller så tar man en paus från huvudstråket och diskuterar den oftast osynliga arbetarklassens rättigheter i den koloniala flottan som i avsnittet ”Dirty Hands”. Får Saltsjöbadsandan plats i rymden och är strejkrätt en prioritet i ett sådant krisläge som i princip alltid råder här?

Mandeln i gröten är den stegrande spänningen kring ”The Final Five”. Alltså de fem cyloner i människogestalt som ännu inte avslöjats. Inte ens de sju cylonmodeller vi hittills sett verkar veta vilka dessa är. Finns de i flottan, i viktiga positioner, eller var någonstans? Många mysterier och följdfrågor omgärdar för övrigt fortfarande hela systematiken kring humanoid-cylonerna, såsom minnesfunktionernas förflyttning från en dödad upplaga till en ny kropp vid behov i ett ständigt fascinerande kretslopp. Och utefter vilka ramar kan olika exemplar av samma modell med samma utseende och programmerade karaktär tänka i annorlunda banor än sina ”syskon”? När de samlas till lagråd, vilka upplagor är det som dyker upp - samma varje gång, eller har de stand-ins? Själv är jag dock barnsligt förtjust i alla scener där flera versioner av samma modell medverkar och interagerar med sina respektive look-alikes. I kraft av cylonernas kloningskapacitet och omnipresenta natur får skådespelarna i de rollerna proportionellt väldigt mycket speltid, särskilt Grace ”Nummer åtta, även känd som Boomer” Park och Tricia ”Nummer sex” Helfer.

Lojaliteter är svåra att upprätthålla och de skiftar snabbt och ofta inom mänskligheten i den här säsongen. Besvikelser och bedrägerier tar ofta avstamp i händelser från säsongens början, som vispat upp mycket sprängstoff att laborera vidare med. Mark Sheppard (kanske bekant som den bufflige smugglaren Badger i ”Firefly”) gästspelar som egensinnig advokat i några avsnitt på slutet, vars innehåll jag inte ska säga för mycket om. Gästspelar indirekt gör även Bob Dylan genom en av sina mest tidlösa klassiker; men orsaken till det ska jag orda ännu mindre om.

Även om livet i det stora svarta (med en del uppdykande planeter) bara verkar bjuda på fler och fler omöjliga uppdrag, så är det en värld som är märkligt inbjudande på grund av alla sina tematiska underströmmar och utmanande tankegångar. Serien blir helt enkelt stadigt bättre och bättre. Säsong tre är bra nära en femma i betyg. Men jag kommer nog aldrig att förstå finliret kring FTL-driften.

© Johan Lindahl
2009-08-30


DVD / Blu-ray

Svårt att hänga med? Glömt hur allt började? På en extradisc finns ett sammandrag i samma längd som ett normalt avsnitt, alltså ungefär 40 minuter med Mary McDonnell som narrativ röd tråd (notera: recenserad utifrån Universals brittiska utgåva).
Originaltitel: Battlestar Galactica - Season Three
USA/Storbritannien, 2006
Regi: Michael Rymer Sergio Mimica-Gezzan Félix Enríquez Alcalá m fl
Med: Edward James Olmos, Mary McDonnell, Katee Sackhoff, Jamie Bamber, James Callis, Tricia Helfer, Grace Park, Michael Hogan, Kandyse McClure, Tahmoh Penikett, Aaron Douglas, Lucy Lawless m fl

Genre: Drama, Religion/filosofi, Sci-fi, TV-serie

Relaterat: Battlestar Galactica - säsong 1 (2004) Battlestar Galactica - säsong 2 (2005)







     

Dela |