Kärlek i kolerans tid (2007)

The Power of Love (Márquez Movie Mix)

3 russin

En man faller ner från en stege och dör. Ett älskande par (med betydande åldersskillnad) hör kyrkklockorna och undrar för vem de ringer. Strax uppdagas att någon har varit olyckligt kär i ett halvsekel. Så börjar filmen och om jag minns rätt gjorde boken det också. Det var några år sedan jag läste Gabriel García Márquez moderna klassiker, utkommen 1985. Den handlar i alla fall om Florentino från Cartagena i Colombia, en man som i slutet av 1800-talet förälskar sig i den fala Fermina, men stöter på patrull från en överbeskyddande far (hennes, inte hans). Modern hans tröstar å sin sida på sitt visa vis:
- Njut av plågan medan du är ung. Kärlekskval lids bäst i ungdomen.

Márquez burleskerier och galenskaper känns spontant inte så lätta att översätta till film, utan riskerar drabbas av något slags ”Lost in Translation”. Ingen har väl hittills vågat ge sig i kast med hans mest kända verk ”Hundra år av ensamhet” och frågan är när det blir av. Det här är också en av de där filmerna där engelskan ersätter spanska, ofta bruten för att skapa en exotisk klang - eller för att skådespelarna i en transnationell trupp inte kan bättre. Vi har hört och sett det förr lite för ofta för att inte bli en aning irriterade, men här vänjer jag mig ändå ganska fort.

Love, love, love...vad är det egentligen? Inte vad filmen fick av kritikerna när den kom i alla fall. En del rätt brutala sågningar mötte slutprodukten. Jag vill dock hävda att Mike Newells iscensättning inte är det fullformatfiasko som man av detta kunnat förledas tro. Till att börja med: fotot är riktigt snyggt hela vägen och det gör mig i grunden mer välvilligt inställd. Och den låter bra soundtrackligt, med bland annat några bidrag av Shakira.

Florentinos resa genom livet går ut på att glömma ett krossat hjärta och han blir allt bättre på det. Javier Bardem tar över huvudrollen från yngre kollegan Unax Ugalde efter en halvtimme medan Fermina dock spelas hela vägen av italienska Giovanna Mezzogiorno. Hon påminner något om en yngre upplaga av Debra Winger, i alla fall innan lagren av föråldringssmink blivit alltför tjocka. En sedvanligt intensiv John Leguizamo är med som hennes stränga farsa, som inte tycker att ungdomar ska låta sig luras av en illusion som kärlek. Och framförallt inte när friaren är en enkel telegrafassistent. Annat är det när den ansedde läkaren Juvenal Urbino (Benjamin Bratt) kommer in i bilden. Han har uppnått något av folkhjältestatus för sin kamp mot koleran och kämpar även för att vinna Ferminas hjärta. Men det är inte alltid som blivande brudars och deras förmyndares önskemål sammanfaller.

Inbördeskrig, epidemier, förbjuden passion och allmänt melodramatiska förvecklingar förvecklar sig under två timmar i en colombiansk kontext med stora samhällsomvälvningar. Optimismen kan välla upp på nyårsafton inför det nya seklet där talaren tippar att det 20:e århundradet ska betyda slutet på människans lidande. Sedan blir det inte riktigt så enkelt. Inte heller på det personliga planet.
- Jag trodde åtminstone att du skulle vara en man...och ljuga för mig.
Hm. Är den repliken med i boken? Skulle i alla fall kunnat vara det. Den känns...márqueziansk.

Make-up-departementet har inte tagit igen sig, men något ansträngt blir det ändå när så stora tidsspann ska avverkas och kontinuiteten behållas med byten av ansikten förutom de som ska åldras så naturligt som möjligt. Filmen lämnar en del i övrigt att önska på flera nivåer, men man går inte oskadd i land med ett sådant här företag ens om man heter Mike ”Fyra bröllop och en begravning” Newell. Jag gillar helheten ändå och värdesätter att de spelat in stora delar av den i Cartagena där jag tillbringade några dagar en het sommar 2005 och där många historiska miljöer bevarats. Trots känslan av ett internationellt samproducerat spektakel med dess vanliga stötestenar och ibland teatraliskt överarbetade gester så är det just en vacker film som sammanfattar sig själv i en ståtlig slutbild. Livet är en resa som inte är över förrän vi själva slutar röra oss framåt.

© Johan Lindahl
2009-06-10


DVD / Blu-ray

Bland extramaterialet finns intervjuer med Mike Newell och några uppenbarligen ganska oerfarna producenter som bara älskade boken och bestämt sig för att den måste bli film till slut. Här förklaras även hur man resonerade kring manus och behovet av komprimering av det rikliga originalstoffet (Scanbox).
© Scanbox Entertainment
”Sorgsna stålblå ögon” specialskrevs av Sven-Ingvars för att ackompanjera förtexterna, men rationaliserades bort på ett sent stadium av oklara orsaker. Ryktesvis hade Shakira gått i taket och hotat dra tillbaka sina egna bidrag.

© Scanbox Entertainment
Arbetstiteln ”Träsmak i kolerans tid” hade skapat en tryckt stämning i teamet och något nytt måste till för att rädda projektet.

© Scanbox Entertainment
- Näe, de här måtten kan inte stämma. De har säkert bytt ut meter mot tum av misstag, precis som i "Spinal Tap”!

Originaltitel: Love in the Time of Cholera
USA, 2007
Regi: Mike Newell
Med: Javier Bardem, Giovanna Mezzogiorno, Benjamin Bratt, John Leguizamo, Catalina Sandino Moreno, Marcela Mar, Unax Ugalde, Angie Cepeda, Ana Claudia Talancón m fl

Genre: Drama, Romantik







     

Dela |