Insomnia (2002)

"Förlora inte omdömet."

Redan efter att ha hoppat över en natts sömn börjar man känna av det; man är inte riktigt ... riktig. Även om det första anfallet av trötthet har ebbat ut så är hjärnan lite ur synk. Omdömet är inte alltid det bästa.

Efter två nätter utan sömn då? Eller tre, fyra, till och med fem?

Stjärnmordutredaren Dormer (Pacino) och hans kollega Eckhart (Donovan) kommer till Alaska, officiellt för att hjälpa till med ett svårt mordfall men kanske lika mycket för att de riskerar att hamna i ljuset från internutredarnas söklykta hemma i Los Angeles. De möts av den sedvanlige, motvilligt hjälpsamme Polisen på Plats och den entusiastiska unga Ellie (Swank), som studerat varje fall Dormer knäckt och vill bli en lika bra polis som han.

Redan från början går det, utan att säga för mycket, helt fel. Resten av filmen fokuserar lika mycket på nya problem som på det mordfall det var tänkt att de skulle lösa. Filmen blir dock inte kluven, utan leder snarare på två olika håll fram till samma mål, samma fråga.

Det är den tid på året då det är ljust dygnet runt i Alaska. Det, och vissa här onämnda händelser, gör att Dormer inte kan sova. Han bråkar med rullgardinen, försöker tejpa fast den i fönsterkarmen för att inte en strimma ljus ska slippa in, men kommer inte undan. Symboliken är väldigt tydlig, men fungerar. För varje natt som går sömnlös förbi blir Dormer allt mindre den proffsige storstadspolisen. Plötsliga bilder och ljud blixtrar förbi, han försvinner i egna tankar när folk pratar med honom, han verkar inte tampas så mycket med sitt samvete som med sin intelligens.

Pacino är perfekt i rollen, inte bara för att han är väldigt duktig, utan också för att han alltid ser trött och sliten ut. Hans handlingar blir alltmer mer diskutabla (smärre underdrift) men han är ju huvudpersonen och det är ju Pacino, så det är inget monster vi ser på duken utan en människa som ställt till det för sig rejält och inte längre förmår se de enkla sanningarna. Sedan får man ju medge att ett av de stora problemen med enkla sanningar är att de lätt kan elimineras av andra, lika enkla, sanningar. Dormer stiftar under sin alltmer mardrömslika Alaska-vistelse bekantskap med Robin Williams i en ganska annorlunda roll, som ytterligare lyckas sudda ut gränserna mellan rätt och fel.

Nolan gör mycket av miljön i Alaska, med makalösa naturvyer och coola hus ute i ingenstans, och har överlag skapat en skön stämning. Filmen rör sig ganska långsamt framåt, med några rejält spännande men relativt korta scener instuckna, kanske för att man ska vakna till och inte smittas alltför mycket av Pacinos allt mer sömngångaraktiga tillstånd. Insomnia är en helt okej thriller, enkel och lättföljd, men bär samtidigt på svåra frågor. Men räkna inte med något nyskapande; snarare känns det ibland nästan häpnadsväckande normalt alltihop. Det är väl sammanhållet, men på ett betryggande snarare än imponerande sätt.

"Insomnia" - som om ni missat det är baserad på en norsk förlaga - är alltså ingen "Memento" (i betydelsen nyskapande och genial). Om man skulle försöka hitta någon gemensam nämnare vore det möjligen att båda huvudpersonerna befinner sig i ett annorlunda mentalt tillstånd, det ena beroende på att han inte kan minnas mer än några minuter tillbaka, det andra beroende på det något mer banala men fullt tillräckliga syndromet sömnlöshet.

Kanske är det här Nolans "Panic Room", alltså en väldigt vanlig men välgjord film av en regissör som man förväntar sig betydligt mer av. Tre russin blir det, men inga direkta hurrarop. Om man vill tampas med moraliska gråzonsdilemman i en snöig miljö rekommenderas snarare Sam Raimis fantastiska "En enkel plan".

----

Trivia:
Dormer betyder sova på latin.

© Anders Lindahl
2002-09-09

Originaltitel: Insomnia
USA, 2002
Regi: Christopher Nolan
Med: Al Pacino, Robin Williams, Hilary Swank, Martin Donovan, Nicky Katt, Paul Dooley, Jonathan Jackson

Genre: Thriller
Svensk biopremiär: 2002-09-13

Sök