Frontiers (2007)

Motorsågsmassakern möter Pojkarna från Brasilien

2 russin

Det börjar med kravaller i Paris. Men tydligen inte de kravaller vi såg på TV för inte så länge sedan, även om arkivmaterialet givetvis är hämtat därifrån: tydligen råder en annan politisk situation i landet i den här lite politiskt kryddade rysaren.

En kvartett unga människor lämnar efter någon lukrativ kupp den oroliga stan i två omgångar, på väg till Nederländerna (Frankrikes Mexiko i det här sammanhanget). Förtruppen stannar vid ett ensligt motell och roar sig lite med de konstiga men lystna systrarna som jobbar där innan stämningen blir dålig och de tar sin tillflykt till rummet. Där ringer de, kanske lite oklokt, in resten av kvartetten, varav en är en gravid tjej.

Efter ganska precis en halvtimme slår filmen över - på några ögonblink känns det som - och med överrumplande fart befinner vi oss plötsligt i en genretypisk gorefest. Under de närmaste minuterna hinner fingrar skjutas av, en sax huggas i en rygg och en bil krascha ner i en gruva varpå vi bjuds på en klaustrofobisk tunnelscen av värsta Descent-sort.

Det är bara början. "Frontier(s)" har nästan allt, inklusive kannibalism och vad DVD-omslaget så fint omnämner som "psykopati". Men är det otäckt? Beror nog, som så ofta, på humör. När en övervintrad gammal nasse och den nästan arketypiska grisfarmartjockisen med valnötshjärna ansluter till menageriet av landsortsmonster undrar man med sekundsnabba pendlingar om detta är en katarsisk och kompromisslös skräckfilm eller en desperat kvasikalkon som testar varenda trick i boken. Ett klumpigt försök att lösgöra en upphängd vän med krokar genom fötterna talar för det förra, den där gamla tyskbrytande nassen låter antyda alternativ två. Och hans plötsliga beslut gällandes den "gästande" flickan - en smärre manushärdsmälta. Och musik som smäktar iväg i rent högstämda trageditongångar efter att, exempelvis, någon fått hälsenorna avklippta bara för att några minuter senare skjutas. "Vilket onödigt extraarbete", kanske man tycker, snarare än "vilken skräckinjagande och sorglig händelse".

Det är egentligen inte tortyrporr (värst vad snabbt detta ord blev en del av den allmänna vokabulären) men Xavier Gens vräker ändå in allt och lite till ur skräckskafferiet. Inget utöver det uthärdliga, inget i nivå med vad PR:en hotfullt utlovar, men det är rätt slabbigt. Gens saknar dock den där instinkten, som till exempel Eli Roth faktiskt har och Saw-makarna verkligen inte har, den som gör att man motvilligt tror på vidrigheterna och blir illa berörd på det där goa viset.

Karina Testa sliter rätt hårt i huvudrollen (och offrar sina lockar) men verkar inte ha fått någon egentlig regi, vilket är logiskt eftersom Gens egentligen inte gjort en film. Han har iscensatt scener vi sett förut utan att ge dem vare sig tyngd eller ens en twist, testat stilgrepp utan att röja någon som helst egen stil och strösslat med ett Tema som väl är tänkt att sätta all denna blodiga skåpmat i något slags annat ljus. Ett finare ljus. Ett Politiskt ljus.

Sanningen är ju att "Frontier(s)" är en mycket ytligare och mer cynisk skräckis än alla de nya och gamla klassiker den härmar - och därför mycket mindre otäck. Den där tunnelscenen är rätt obehaglig och två tredjedelar in kommer en friseringssekvens i ett solbelyst sovrum som har sina poänger, men det är väldigt lite utöver språket som skiljer "Frontiers" från "allt det andra" i genren. Ja, nästan ingenting...

© Anders Lindahl
2008-05-29


Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
Källa: Noble Entertainment

Källa: Noble Entertainment

Originaltitel: Frontière(s)
Frankrike / Schweiz, 2007
Regi: Xavier Gens
Med: Karina Testa, Aurélien Wiik, Patrick Ligardes, David Saracino, Maud Forget, Samuel Le Bihan

Genre: Action, Skräck
Hemmabio: 2008-06-04
Teman: Franska nya skräck-vågen Kannibalism


Ingår i följande teman


Franska nya skräck-vågen

Kannibalism





     

Dela |