Black Book (2006)
Världskrig enligt Verhoeven
Att uppväxten i Holland under andra världskriget påverkat Paul Verhoevens filmer har framkommit då och då, i intervjuer om inte annat. Jag, liksom många andra, är betydligt mer bekant med hans Hollywood-bana än de filmer han gjorde i hemlandet innan dess. Nu är han i alla fall tillbaka i låglandsterrängen och levererar något liknande en nyckel till sitt 'mindset' - eller? Att det är en nytändning tänker jag däremot inte sätta något frågetecken efter. Här finns alla de klassiska ingredienserna som krävs för ett spiondrama i krigstider, men också en komplexitet som ställer "Black Book” flera trappsteg ovanför de flesta varianter jag sett förut.
Det här är en riktigt snårig story, som en deckare av Dennis Lehane placerad i andravärldskrigsmiljö, med ett manus av Verhoeven och en herr Gerard Soeteman. De gräver i det förflutna och vänder på stenar som kanske inte alla deras landsmän skulle vilja se undersidan av. I varje fall utgår jag ifrån att de måste hittat några verkliga inspirationskällor till händelserna i ”Black Book”. Andra filmer och en del TV-serier (som ”Hemliga armén" - originalet alltså, inte parodin) har fångat motsägelserna och de dilemman som människor ställs inför i ockupationstider, men här undrar man verkligen från början till slut; VEM kan man egentligen lita på?
Efter en prolog i Israel år 1956 är en del av upplösningen given på förhand, men vägen dit är mödan värd...eller hur det nu var dikten löd. Annars börjar det år 1944, när judinnan Rachel gömmer sig i ett strängt kristet hushåll undan nazisterna. Gömstället går dock bokstavligen upp i rök och nästa steg blir en återförening med familjen på en flyktbåt. Men någonting slår fel även där. Överlevaren Rachel räddas av medlemmar i motståndsrörelsen och inser att en egen insats krävs. Hon blir infiltratör hos tyskarna, men spionage sängvägen är sällan sunt för det psykiska välbefinnandet... Egentligen är ockupanterna på väg att förlora kriget, vilket några av dem verkar inse - andra inte. Det bäddar för interna spänningar på högkvarteret, men det gäller även de underjordiska motkrafterna, som grälar om prioriteringar och hur man bäst handskas med förrädare.
Det finns möjligen logiska lapsusar här och var, men vem orkar hålla reda på dem när de klimaktiska konfrontationerna avlöser varandra och kvicksanden lurar vid varje steg ut i det okända. Det är en nästan oändlig räcka av komplikationer och även när kriget ser ut att vara på slut finns chansen att vända kappan efter vinden, satsa på det vinnande laget, sko sig på nya möjligheter och komma undan med dubbelspel för den som är tillräckligt smart. Filmen blir också på gränsen till för klyftigt konstruerad, men jag vill ändå spontant ranka den som något av det bästa jag sett om den här tiden, och definitivt det bästa jag sett av Verhoeven.
Det här känns inte lika kyligt som exempelvis "Total Recall” eller som en slug, sexig spekulation à la ”Basic Instinct”. En otrolig vikt verkar ha lagts vid en story som hela tiden avslöjar något nytt och inte kräver onödiga utsmyckningar, effektsökeri eller omotiverat ultravåld. Fotot har ofta den där panoramiska kvaliteten som kännetecknar episka krigsskildringar, samtidigt som ingenting skönmålas utan flera scener är chockerande otrevliga därför att de är skyldiga att vara det.
Förutom den självlysande Carice van Houten i huvudrollen gör Sebastian Koch (dramatikern i ”De andras liv”) ett flerdimensionellt porträtt av en tysk officer. Och Derek de Lint spelar med stor övertygelse en äldre motståndsledare som också tappar tråden i all förvirring. Storslaget. Och sensationellt genomarbetat på alla plan.
© Johan Lindahl
2008-02-07
Originaltitel: Zwartboek
Holland / Tyskland / Belgien, 2006
Regi: Paul Verhoeven
Med: Carice van Houten, Sebastian Koch, Thom Hoffman, Halina Reijn, Waldemar Kobus, Derek de Lint m fl
Genre: Drama, Historia, Krig, Äventyr
Teman: Andra världskriget
Ingår i följande teman
