The Gospel (2004)

Mycket sång och lite verkstad?

Den här filmen låter verkligen bra. Den svänger, kan man väl säga, helt enkelt. Gospel som musikstil var ganska het även i Sverige under en period. Även om den vågen mattats av en del på senare år så är rötterna det handlar om rejält inflytelserika i vad som gäller för populärmusik överlag. Och den här filmen nöjer sig inte med att slänga in gamla traditionella genrefavoriter i utslätad form utan försöker ganska konsekvent låta ”gospel idag". Bland annat har Kirk Franklin specialskrivit sånger. Franklin är både lite av en posterboy i facket, men samtidigt kontroversiell bland dem som anser honom vara för gränsöverskridande. Det kan räcka med tillfälliga samarbeten med exempelvis Bono och Mary J. Blige för att bli det i vissa kretsar. Ifrågasatt, alltså.

Ifrågasatt är också David (Boris Kodjoe) när han hälsar på i sin hemkyrka efter att hans far, grundaren och pionjären, fått hälsoproblem. David har en gång i tiden brutit med sin bakgrund och bildat sig en karriär i ”världen", som hiphopstjärna i LA och hits med titlar som "Let me undress you”. För de bevandrade i bibliska metaforer ringer "Den förlorade sonen”-klockan tidigt och den blir inte precis tystare med tiden. David måste börja fundera över sina egna flyktmekanismer, men han är inte den ende med problem. I en till synes välmående församling lurar både familjekonflikter och finansproblem bakom fasaderna. För att inte tala om alla krockande visioner och egon.

Pastor Frank, den utvalde kronprinsen, har redan börjat driva kyrkan som sin egen firma. Han och David har alltid sett snett på varandra och det blir inte lättare när David kommer med sina egna idéer om vad som borde göras. Frank och hans fru har tappat glöden i sitt äktenskap medan David på stört börjar dejta en ung ensamstående mor som är standout-solist i kören.
– I never thought Eden would be littered with so many emotional demons, kläcker någon ur sig i ett av filmens mer poetiska ögonblick.
Filmen vill säga något viktigt och rör vid delvis samma ämnen som Steve Taylors ”The Second Chance”. Och i budskapsfilmsgenren är det inte så illa, betydligt mer jordnära och mindre tillrättalagt än, säg, "Left Behind”.
– If we don't step up our game, we're gonna be left behind, sägs faktiskt, men det är nog inte menat som en pik...

Men berättandet går ändå på i promenadtakt, mer och mer instoppat mellan musiknumren och agerandet överlag är för lamt för att det ska hetta till. Musiken i sig är aningen ensidig, men fungerar oftast som en injektion in i venerna i en historia som annars skulle lida av ostadig puls. Men det riktiga engagemanget är svårt att uppbåda. Troligen - vilket den medföljande dokumentär mer än antyder - har det varit lika viktigt för producenterna att förmedla något om gospelgenrens historia och, framförallt, dess helande inverkan i egen rätt. Men de hade tjänat på att inte låta allting annat stanna upp så ofta utan i stället skapa ett naturligt flöde där alla ingredienser samverkade på samma villkor.

© Johan Lindahl
2007-07-30

DVD / Blu-ray

SonyPictures Screen Gems-utgåva innehåller bland annat en ganska informativ men knappast pulshöjande dokumentär om inspelningen, en bunt bortsorterade scener och möjlighet till kommentatorsspår. För dem som är intresserade av musikstilen och ser filmen i första hand på grund av den, så får den här paketeringen nog anses vara ganska prisvärd.

Originaltitel: The Gospel
USA, 2004
Regi: Rob Hardy
Med: Idris Elba, Boris Kodjoe, Clifton Powell, Tamyra Gray, Nona Gaye, Omar Gooding

Genre: Drama, Religion/filosofi

Dela |