Inland Empire (2006)
En märklig och märkvärdig film
I alla David Lynch-filmer finns det alltid scener som är sådär ”typiskt Lynch” och som ger handlingen en smått surrealistisk skruv. En Dean Stockwell som mimar ”In Dreams” i en lampa i ”Blue Velvet” eller där Robert Blake pratar med Bill Pullman på fest och från Pullmans hus på samma gång i ”Lost Highway”. Scener där Sherilyn Fenn går runt och kletar runt sitt eget blod i håret i ”Wild at Heart” eller där Laura Palmer sätter upp en tavla som under vargtimmen fungerar som en portal mellan två världar i ”Fire Walk with Me”
”Inland Empire” består nästan enbart sådana scener. Det är en film som är totalt kompromisslös men frågan är om det verkligen gör filmen till Lynchs bästa hittills?
”Inland Empire” är ett mysterium, mer dolt bakom det blåa (eller röda) skynket än någonsin. Filmen känns också som en kusin till ”Mulholland Drive” på flera sätt. Kort uttryckt: ett par mindre lyckade kvinnors liv flätas ihop med en lyckad kvinnas liv. Om det sedan handlar om idealiserade versioner av samma kvinna eller rena fantasier, drömmar eller projicering är svårare att säga.
Laura Derns rollfigur, Hollywoood-skådespelerskan Nikki ger intrycket av att i början vara huvudperson i filmen. Men det ska man inte vara för säker på. Filmen byter fokus många gånger och Dern spelar två roller i filmen – minst. Den polska prostituerade damen, som vi vid flera tillfällen följer, jämställer sina trevande försök inom prostitutionens gebit med att vara skådespelare varpå kopplingen till Derns karaktär Nikki blir tydligare. Kort sagt, den typen av manus som inte går från A till Ö utan snarare börjar på G och tar vägen runt # och ¤ innan den landar på T.
Det hela ser dessvärre för jävligt ut. Lynch har kutat runt och filmat Derns porer från alla möjliga vinklar med dv-kamera i på tok för långa scener som ser korniga ut och är fulla med digitala artefakter. Medan jag ser filmen fantiserar jag om hur otroligt läckra många scener skulle se ut om de filmats med en vanlig filmkamera. Visst märks det skillnad i intensiteten i skådespeleriet, många scener får extra kraft genom det friare formatet, men vart är de genomtänkta bilderna som Lynch alltid levererat tidigare?
En vanlig biobesökare göre sig icke besvär – det här är inte bara David Lynch, det här är d-kursen i Lynch-vetenskap. ”Inland Empire” är en logisk fortsättning på ”Mulholland Drive”. För mig så handlar båda filmerna om drömmar om ett bättre liv och ångest över den egna existensen. Det är en riktning som skiljer sig från Lynch tidigare filmer som handlade om att visualisera människans mörka drifter och dualiteten som ligger under ytan i den enskilda människans psyke, i samhället, eller hos hela mänskligheten.
Jag saknar den svarta humorn och absurditeten i tidigare verk. En naken sönderslagen Isabella Rossellini som dyker upp mitt i ett klassiskt high school-slagsmål smäller helt enkelt högre än en totalt abstrakt scen där Laura Dern bränner hål i sina trosor med cigaretter.
Jag saknar kontexten i vilket det surrelistiska placeras. Det effektiva konstnärskapet hos Lynch har ända sedan början handlat om att krydda det ordinära med det extraordinära – att bryta vardagens behagliga illusioner och brutalt visa upp det skitiga därunder. När även kontexten är surrealistisk så känns det som att jag inte orkar mer. Lynch blir inte längre personlig utan bara … svår.
”Inland Empire” känns väldigt experimentell på gott och ont. Men även om den är kompromisslös så är det inte den ultimata Lynch-filmen som många hoppats på. Personligen är jag lite trött nu på identitetsbyten – jag vill åter uppslukas av den massiva ondska som bara Lynch kan skildra. ”Inland Empire” är en synnerligen stark filmupplevelse – sannolikt det starkaste jag kommer att uppleva under 2007, men jag bär inte med mig filmen. Den stannar inte kvar hos mig som tidigare Lynch-verk gjort och lusten att se om den tre timmar långa identitetsodyssén är, ärligt talat, inte sådär värst stor.
© Johan Hultgren
2007-10-18
Originaltitel: Inland Empire
Frankrike / Polen / USA, 2006
Regi: David Lynch
Med: Laura Dern, Jeremy Irons, Harry Dean Stanton, Justin Theroux m.fl.
Genre: Drama, Mystery
Svensk biopremiär: 2007-10-19
