BloodRayne (2005)
Uwe Bolls bästa hittills
Filmer av ökände Uwe Boll är inte alltid sådär uppslukande usla som usla filmer kan vara ibland. Det är lätt hänt att tankarna irrar iväg. En sådan grej som jag gärna funderar på när den tafatte tysken slår till igen är hur det är på inspelningen av en Boll-rulle.
Det kan nog vara ganska mysigt, föreställer jag mig. Numera C-filmsveteranen Billy Zane ger Kristanna Loken ett lystet och samtidigt vänligt leende, undrandes: "Nämen, är du redan på botten? T3 var väl alldeles nyss? Välkommen till klubben, i alla fall!". Hon flinar lite urskuldande, nämner något om hans flottiga peruk, och med isen bruten tillbringar de inspelningstiden med att skämta och stoja. Michael Madsen och Ben Kingsley nickar igenkännande mot varandra. Madsen: "Hehe, och vi som trodde vi var illa ute när vi var med i Species...". Kingsley replikerar med något djupsinnigt i sin bästa Gandhi-röst. Bland de mindre nogräknade finns också Udo Kier, Michael Paré och Meatloaf.
Jo, det är nog inte så dumt, livet efter berömmelsen, när hyllningskörerna tystnat och skådespelandet är nästan ett vanligt kneg, där man kan råka möta levande legender.
Önsketänkande skadereducering, kanske...
"Bloodrayne" är inte omedelbart märkbart tokusel. Inte mycket mer än "Eragon", till exempel, som ju ändå var något slags "riktig" produktion. Den känns bara så erbarmligt håglös. Alla dessa kända och ibland riktigt duktiga skådisar som månar om att inte anstränga sig ett dyft, kanske för att de inte ska märkas.
Det är lite mer fantasy den här gången. Förr i tiden, vampyrer och vampyrjägare... Kristanna är en damfir (en snällare och lite förbättrad slags vampyr) som vill hämnas mordet på sin mor. Föremålet för hennes hämndlystnad är den elakaste vampyren (Kingsley) till vars edsvurna fiender Michael Madsen och Matthew Davis hon halvt sällar sig. Det blir ett evigt letande efter bitarna av en supervampyr och en evig massa små kamper, fram tills den stora kampen. Och så blir det en sexscen där Kristanna visar brösten.
"Bloodrayne" är utan tvekan Uwe Bolls bästa film. Han har hittat några fina landskap som folk kan rida igenom och några fina slott som folk kan prata och slåss i. Den dataspelsbaserade storyn är nästan sammanhängande (vilket i och för sig gör det lättare att se hur ihoplånad och fundamentalt ointressant den är). En stridsscen mot slutet har ibland nästan drag av energi, till skillnad från de flesta dusterna som känns märkvärdigt tama. Fast varför han kört en massa drop-frame när Kristanna fäktas med Kingsley (!) vet nog ingen...
"Bloodrayne" är också en film av Uwe Boll, vilket innebär att även när den inte är skrattretande dålig (vilket den också är titt som tätt) så är den gjord efter principen "ansträng dig inte för mycket". Man kommer att tänka på Ed Woods ständiga replik (om man får tro filmen): "Perfect! That's a wrap!" En tagning räcker, den billigaste effekten duger, snida inte för mycket med manus och repliker för sånt kostar. Som om Boll inte föreställer sig att någon faktiskt ska se filmen. Med hans rykte ligger det väl i och för sig någonting i det...
Hur som helst: med nuvarande utvecklingstakt kommer kanske herr Boll producera en riktigt kompetent film någon gång runt seklets mitt. Det kan väl vara något att se fram emot?
© Anders Lindahl
2007-03-28
Originaltitel: BloodRayne
Tyskland / USA, 2005
Regi: Uwe Boll
Med: Kristanna Loken, Michael Madsen, Ben Kingsley, Matthew Davis, Will Sanderson, Michelle Rodriguez, Billy Zane, Udo Kier, Meat Loaf, Michael Paré
Genre: Action, Fantasy
Teman: Baserad på ett spel Vampyrer
Ingår i följande teman
