Gas Attack (2001)

Vår beredskap är inte god

2 russin

Om man nämnde Anthrax före den 11 september förra året tänkte nog de flesta på hårdrocksbandet. Nu är kanske den första tanken möjliga terrordåd där mjältbrandssporer sprids för vinden. Flera nya filmer har fått otäck aktualitet i och med flygplanskrascherna i World Trade Center och det efterföljande kriget, men att göra en film är en lång process och denna aktualitet är oftast mest en slump. När teamet bakom "Gas Attack" började spåna på idéer till sin film för över två år sedan frågade de sig själva vad folk skulle vara rädda för om två-tre år. Deras gissning var skrämmande korrekt.

De allra första bilderna i filmen är närbilder på självdöda djur. Tankarna går direkt till de bilderna vi sett från galna-kosjukans Storbritannien. Nästa bildsekvens är nyhetsbilder på rasmotsättningar i Glasgow. Schemat målas upp direkt att detta är en film om flyktingproblematik och om moderna tiders konstruerade sjukdomar.

Asylssökande kurder i norra Glasgow drabbas plötsligt av något som man först tror är en influensaepidemi. När det första offret avlider börjar det sakta gå upp att det kanske är något annat som ligger bakom epidemin. Filmens huvudpersoner är den lilla tjejen Resa (Benae Hassan) och hennes far Sherko (Sherko Zen-Aloush) som har kommit till Glasgow för att komma undan Saddam Husseins massakrer mot kurderna. Resa insjuknar och familjens flyktingsekreterare Rabeena (Robina Qureshi) börjar undersöka vad som kan ligga bakom sjukdomen. Samtidigt kommer det fram meddelanden från högerextrema grupper som påstår sig ligga bakom spridning av mjältbrand i området där de asylsökande bor och att de tänker öka skalan på sina attacker om myndigheterna inte börjar deportera flyktingar inom ett dygn. Desperationen ökar bland myndigheterna och motsättningarna på gatorna tar helt nya proportioner. Hur ska man kunna stoppa en terrorattack som osynligt sprids via luften av okända personer?

"Gas Attack" är Kenneth Glenaans debut som långfilmsregissör och resultatet är varken ett misslyckande eller helt och hållet lyckat. Glenaan har tidigare arbetat med tv-serier för Channel 4 och den första tanken bakom "Gas Attack" var att den skulle vara en dokumentär om någonting som ännu inte har hänt. Att Glenaan är van vid tv-produktioner syns i "Gas Attack". Det är en film som är mer lämpad för det mindre formatet än för den stora biografduken, och bildspråket är överlag inte mer intressant här än i en vanlig brittisk fredagsdeckare.

Regissören säger själv att manuset utvecklades och pusslades om allteftersom man hittade lämpliga skådespelare, så att det skulle passa till skådespelarens karaktär. Kanske är det detta ständiga omstuvande av idéer som gör att "Gas Attack" känns en aning spretig i sitt berättande. Jag saknar den stringens och täthet som krävs för att skapa spänning i filmen, som ibland försöker vara en detektivstory med Robina som deckare, ibland en dramatiserad dokumentär och ibland en politisk tankeväckare om flyktigproblematik och dold rasism.

I stort sett alla skådespelare i filmen är amatörer, men de gör ändå förvånansvärt bra prestationer i filmen. Glenaan säger att han i första hand sökte efter politiskt aktiva personer till rollerna eftersom de då skulle ha ett mer äkta engagemang i sakfrågorna till skillnad från utbildade skådespelare som bara spelade en roll. Det är väl tveksamt om denna hopblandning av verklighet och filmisk värld är av godo för filmkonsten, men troligtvis hör den här hemma i den ursprungliga dokumentära tanken kring filmen. Hursomhelst fungerar vissa av skådespelarna riktigt bra, inte minst Sherko Zen-Aloush som fadern Sherko. Faderns kärlek till sin dotter och desperationen över att inte kunna göra någonting åt hennes sjukdom känns äkta och emellanåt smått gripande. Flickan Resa spelas med stor närvaro av Benae Hassan. Hassan kom till Glasgow på en lastbil från Turkiet sex veckor innan inspelningen av filmen och talade då ingen engelska. Hon fick sina repliker inspelade på band och lärde sig manuset på detta sätt. Med detta i bakhuvudet blir Benae Hassans prestation än mer imponerande. Men detta är trivia, tillbaka till filmen.

Det som är mest intressant med "Gas Attack" är att den frågar sig om vi är förberedda på katastrofer i en sådan här skala. "Vår beredskap är god" brukar standardsvaret från myndigheterna vara, men efter den 11 september vet vi att man inte kan vara förberedd på allt. "Gas Attack" svarar också på sin egen fråga med ett tydligt "nej". Beredskapen är inte god och det ser vi i filmen inte minst i myndigheternas förvirring och agerande som har nära till paniken när det går upp för dem vilken situation de står inför.

Glenaan vill med sin film inte i första hand skrämma upp folk utan få dem att bli medvetna om situationen och att engagera sig i samhällsfrågor. "All film är egentligen politisk", säger Glenaan efter filmens visning på Göteborg Film Festival. Och visst, "Gas Attack" får mig att fundera en liten stund över hur det står till i världen och vilka risker som finns runtomkring oss hela tiden. Men det är en slarvigt komponerad film som saknar ordentlig struktur och målmedvetenhet. Hantverket bakom filmen känns ganska tafatt och Glenaan verkar osäker på vilken av sina många idéer han ska driva vidare till slutet. För att ta hem en politisk poäng krävs det en tydlig riktning och ett handlag av Ken Loachs eller Mike Leighs kvaliteter och dit har Glenaan tyvärr långt kvar. Två russin blir det för en katastroffilm med vissa förtjänster men med alltför många brister.

© Andreas Hallgren
2002-01-27

Originaltitel: Gas Attack
Storbritannien, 2001
Regi: Kenneth Glenaan
Med: Sherko Zen-Aloush, Benae Hassan, Robina Quereshi, Morag Calder m.fl.

Genre: Drama, Thriller
Teman: GFF2002


Ingår i följande teman


GFF2002





     

Dela |