Flykten från New York (1981)

Chock Full O'Nuts

5 russin

Det finns två soundtracks som jag framför allt förknippar med åttiotalet; det ena är Vangelis "Chariots of Fire", det andra är Carpenters egna plip-ploppiga melodier i "Flykten från New York". Jag vet inte varför det är så, men den enkla signaturmelodin till filmen trollbinder mig från första tonen och ger mig en förväntan på dystopiska äventyr med osäker utgång och en charmig svärta i berättandet. Ja, musiken i sig säger naturligtvis inte allt detta, men eftersom jag sett filmen tidigare vet jag vad som ligger framför mig och ser fram emot det med illa dold förtjusning.

"Flykten från New York" utspelar sig i en tid som är nästan lika knepig att förklara som en tidsresefilm. Den utspelar sig 1997, vilket filmens förtexter informerar oss om är Nu. När filmen kom 1981 var det däremot Sen, i en rätt avlägsen framtiden och numera, 2007, har det ändå blivit till ett Då. På många andra sätt är filmen fast förankrad i sitt 80-tal, vilket inte gör den ett dugg sämre eftersom det är en av de allra bästa action-science fiction-filmerna från denna tid.

USA tycks ha hamnat i ett krig med Sovjetunionen och Kina och har som en följd av detta förvandlats till en regelrätt polisstat. Brottsligheten har ökat något enormt och det enda sättet att komma till rätta med problemet, som de kunde komma på, var att förvandla hela Manhattan till en välbevakad fångkoloni. Glöm allt vad fångvård heter (men skänk gärna en tanke åt Guantanamo om du är på det humöret) för på denna fängelseö slängs man in på livstid och får sedan klara sig bäst man kan. En före detta krigshjälte och numera dömd brottsling med det coolaste av namn, Snake Plissken (Kurt Russell), är på väg mot ett öde som fånge när något oväntat inträffar. Airforce One, planet med presidenten ombord, kapas och tvingas störta rakt ner på fängelseön. Det finns hopp om att presidenten fortfarande ska vara vid liv, men hur länge han får behålla detta i fängelsets ogästvänliga miljö är en annan fråga. Den som gräver en grop... skulle man kunna säga om man vill vara elak.

Presidenten är på väg till ett toppmöte för att presentera något som skulle kunna avsluta kriget mellan supermakterna och gagna hela mänskligheten. Toppmötet avslutas dock inom tjugofyra timmar och det är därför extra olyckligt att presidenten ofrivilligt har blivit gäst hos en annan ledare, The Duke (Isaac Hayes), the head honcho, "A, Number One" i fångkolonin. Istället för att bli fånge på livstid får därför Snake ett erbjudande om total amnesti mot att han befriar presidenten och hans viktiga presentationsmaterial. Fängelsechefen Hauk (Lee Van Cleef) förklarar vad som är på spel: "It's the survival of the human race, Plissken." Men eftersom han känner Snake tillägger han också "Something you don't give a shit about."

Som en extra "morot" förses därför Snake med ampuller i nacken som kommer att lösas upp och spränga hans pulsådror om han inte utför uppdraget inom exakt ett dygn. Det är alltså bara för honom att bita ihop och ge sig in i ett Manhattan där gängen från Walter Hills "The Warriors" har fått leka fritt. Och Jack Bauer tycker att han har det besvärligt...

Jag har full förståelse om man inte har så mycket till övers för John Carpenters filmer. Det vill säga, om man bara har sett hans nyare produktion. Vid slutet av sjuttiotalet ("Attack mot polisstation 13", "Alla helgons blodiga natt") och början av åttiotalet ("The Fog", "The Thing", "Flykten från New York") gjorde Carpenter en rad nyskapande och ofta rentav lysande skräck- och science fiction-filmer. Carpenter har en lågbudget-, B-filmsbakgrund och jag kan tänka mig att han därigenom övade upp sin talang att skapa illavarslande stämningar genom rätt enkla medel. Den genomgående stämningen i "Flykten från New York" är, mer eller mindre meningslös, brutalitet och denna finns i lika doser på båda sidorna av fängelsemuren. Det finns ingen gång i filmen där vi försäkras ett lyckligt slut, eller där ett sådant ens verkar det minsta troligt. Det är också skönt, på ett anti-Disney, anti-Spielberg-sätt, att vår "hjälte", Snake Plissken, knappast heller är någon du skulle vilja svinga en bägare med.

"Flykten från New York" är inte alltid välgjord, det ska villigt erkännas. Vissa karaktärer har en tendens att posera snarare än agera och slagsmålsscenerna har ofta batmanska drag av Zock! Pow! Klang! över sig. Men när alla tiders anti-hjältar på film samlas till konferens (vilket i sig är en intressant tanke) är det otvivelaktigt Snake Plissken de skulle välja till sin ledare, och den dystopiska stämningen sitter som en smäck hela filmen igenom. Det finns också många detaljer, som att Broadway är så fullt av galningar att hela gatan spärrats av, som kan ligga till grund för en djupare analys av filmen men en sådan ska ni slippa för tillfället. Ni ska ju ha tid att leta rätt på "Flykten från New York" och se om den också.

© Andreas Hallgren
2007-06-14

Originaltitel: Escape from New York
Storbritannien / USA, 1981
Regi: John Carpenter
Med: Kurt Russell, Lee Van Cleef, Ernest Borgnine, Donald Pleasence, Isaac Hayes, Season Hubley, Harry Dean Stanton, Adrienne Barbeau m.fl.

Genre: Action, Sci-fi, Thriller, Äventyr
Teman: 80-talsvecka


Ingår i följande teman


80-talsvecka





     

Dela |