Fitzcarraldo (1982)

Titta, båten rör sig!

4 russin

Olikheterna mellan "Aguirre" och "Fitzcarraldo" är lika stora som likheterna. Även här ger sig Herzog och Kinski ut i den sydamerikanska djungeln och stävar nerför Amazonfloden, men den besatthet som driver Kinskis karaktär - och därmed hela filmen - är här av en betydligt mer godartad form, även om ett par liv går till spillo även här.

Om man lämnar "Aguirre" med en blandning av fascination och förvirring, så är det äkta belåtenhet som infinner sig efter "Fitzcarraldo". Inte bara över den ljusare upplösningen utan också för att filmen som sådan är betydligt mer helgjuten. På tio år har Herzog hunnit bli en, i mitt tycke, mer stabil filmare - men fortfarande i besittning av den sortens galenskap som krävs för att ta sig an ett sådant här projekt. Det är varken originellt eller särskilt raffinerat att jämföra Herzogs besatthet med huvudpersonens, men helt klart motiverat. Tydligast blir det förstås i det faktum att det enorma ingenjörsarbete som företas i filmen också utförs i verkligheten under i stort sett samma förutsättningar.

Fitzcarraldo, en förspanskning av hans irländska namn Fitzgerald, brinner för operan. I filmens början har han rott i två dagar för att tillsammans med sin själsfrände se Caruso uppträda i det tjusiga operahuset i Manaus. Omgiven som han är av förmögna plantageägare under den så kallade "gummiruschen" lyckas han se en möjlighet att låta denna lukrativa bransch hjälpa honom att förverkliga sin dröm; att bygga ett operahus mitt ute i ingenstans. En båt införskaffas, en besättning hyrs och ett riktigt äventyr tar sin början.

Planen är galen, och visst är Fitzcarraldo galen själv, men absolut ingen idiot. Han kan faktiskt förverkliga sina drömmar, börjar man gradvis förstå, när inga motgångar riktigt kväser honom och den sensationella båtflyttningsscen som är filmens huvudnummer tar sin början.

Kinskis mångsidighet blir väldigt tydlig när man som jag ser dessa två "besatt i Sydamerika"-filmer strax efter varandra. Den hålögt stirrande, förvridne mannen från "Aguirre" är långt borta och i hans ställe ser vi en man kapabel att väcka äkta sympati. När han ställer upp sin skivspelare på en finare tillställning och spelar opera för en publik helt utan förmåga att dela hans uppskattning, eller när han paniskt inser att något väldigt galet är på väg att hända med båten, så behöver man inte vara det minsta knäpp för att tycka synd om honom.

Claudia Cardinale var före detta prostituerad i "Harmonica". Här har hennes karaktär nått steget längre i karriären och blivit bordellmamma. Hon följer inte med ut i djungeln men är nog så viktig innan dess, i egenskap av den ende som förstår och delar Fitzcarraldos passion. De är riktigt rara tillsammans, för övrigt.

Detta långsamma och nästan helt ovåldsamma äventyr har samma totala äkthet i miljöerna som "Aguirre", och är en mer komplett film på alla sätt och vis. Fyra russin ska det förstås bli.

© Anders Lindahl
2005-03-24


Tack till Atlantic Film för recensionskopia

DVD / Blu-ray

Kommentarsspåret med Herzog och medproducenten Stipetic, som av någon anledning inte omnämns på omslaget till Atlantics utgåva, är fullt av drama och trivia och ett perfekt sällskap till filmen när man ser om den. Herzog berättar förstås om de enorma svårigheterna i att arbeta med Kinski och diskuterar sin syn på filmarbete, men droppar också spännande anekdoter - som den om killen som sågar av sig foten med motorsåg för att rädda sitt liv när han blir biten av en extremt giftig orm. Utöver en trailer finns det inte så mycket mer extramaterial, men det behövs inte. Så här ska kommentarsspår vara.
Källa: Atlantic Film

Källa: Atlantic Film

Originaltitel: Fitzcarraldo
Västtyskland, Peru, 1982
Regi: Werner Herzog
Med: Klaus Kinski, José Lewgoy, Miguel Ángel Fuentes, Paul Hittscher, Huerequeque Enrique Bohorquez, Claudia Cardinale

Genre: Drama, Äventyr
Teman: Livet i djungeln


Ingår i följande teman


Livet i djungeln





     

Dela |