Spartacus (1960)

Arg slav slår tillbaka

4 russin

Under ett par år på 70-talet f.Kr. lyckades en förrymd gladiator och hans här oroa det mäktiga romerska riket. Ett antal starka viljor och stora stjärnor möttes mer än 2000 år senare när berättelsen skulle bli film.

Kanske är "Spartacus" mer Kirk Douglas film än Stanley Kubricks - det var Douglas (även producent) som bytte tilltänkte regissören Anthony Mann mot Kubrick, förmodligen efter att ha fått respekt för den unge filmaren när de gjorde "Ärans väg" tillsammans. Typiska Kubrick-teman florerar här ändå - inte minst hur omänskligt människor kan bete sig mot människor, genom att intala sig att de inte är människor.

Tydligast blir det kanske när ett fint sällskap från Roms grädda besöker gladiatorskolan på landsbygden där den bångstyrige slaven Spartacus redan hunnit lära sig en hel del om dödandets konst. Sällskapet vill fira ett stundande giftermål genom att se män slåss med varandra på liv och död. Slavägaren och talangscouten Batiatus (Ustinov) påpekar att eleverna helst inte ska dö innan de är ute i arbetslivet på riktigt, men är alls icke immun för massvis med pengar. Karaktären är klassisk och roande i sin nästan mesiga själviskhet, men växer med tiden till något mer, något som Ustinov till och med fick en Oscar för.

Denna händelse, och en heroisk hathandling från en av Spartacus kollegor, blir upptakten till ett spontant uppror och han finner sig snart vara härförare istället för slav. Allt fler sällar sig till den rebelliska skaran av före detta livegna och snart inser Rom att de måste sätta stopp för detta tilltag. De underskattar dock gravt sina motståndare.

"Spartacus" är tillräckligt ofta spännande och storslagen för att fungera som matinéunderhållning men den är också lite mognare och djärvare än man väntar sig av ett spektakel från den tiden. De religiösa teman som då hörde till genren (som i den ett år äldre "Ben Hur") saknas också här. Det är snarare en politisk film, skriven utifrån Howard Fasts bok av Dalton Trumbo, som dock var svartlistad på den här tiden och fick arbeta under pseudonym.

Kirk kanske främst ville visa sina muskler och vara hjälte på duken men med alla starka viljor inblandade blir det alltså något mer. Spartacus är förvisso både en kämpe och en humanist men han kan också göra grava missbedömningar och är sällsamt tafatt i sina första möten med stolta slavinnan Varinia (Simmons), som blir hans stora kärlek. Faktum är att hon syns mycket mer än Tony Curtis, vars närvaro i filmen haussades upp så.

Liksom i senare års största gladiatordrama ,"Gladiator", är maktskiften och maktkamp i Rom en vital del av handlingen. Det politiska maktspelet är lätt att hänga med i, men lyckat och cyniskt roande. Själv undrar jag om inte George Lucas sett på filmen innan han skrev några av de mer intressanta delarna av sina senare Star Wars-filmer.

Charles Laughtons pragmatiske politiker Gracchus är en intressant kontrast till Laurence Oliviers högdragne Crassus (som för övrigt gillar både "ostron och sniglar" enligt en rad dialog som kan användas som skolexempel när man i manuskurser börjar prata om subtext). Crassus, en militär man som vill återbörda ordning till Rom och gärna bli allsmäktig på kuppen, blir Spartacus främste motståndare. Med sig har han för övrigt en inte helt okänd figur kallad Julius Caesar, vars storhetstid dock ligger längre fram i tiden.

Med sin ibland föga fingertoppskänsliga musik och sitt ganska enkla berättande är "Spartacus" sällan mästerlig på samma sätt som många av Kubricks senare filmer, men den är ett gediget stycke underhållande historielektion. Kärlekshistorien, som kan kännas lite påklistrad i början, blir mer och mer en hemtam del av filmen med ett par rätt rörande scener. Filmen känns faktiskt rätt ordinär ett bra tag, men mot slutet blir den gradvis bättre, med riktigt imponerande masscener, en stark final och en serie människoöden som lyckas bli ständigt intressantare ända fram till de lämnar duken.

Hur "Spartacus" själv skulle framställas sägs de inblandade i filmen ha kivats om. Kanske är det därför, kanske inte, men filmens huvudperson hör faktiskt till de minst fascinerande karaktärerna. Arg, principfast, modig, lite för enkel. Lustigt nog drabbar inte detta filmen så hårt som man kunnat tro. Här finns tillräckligt mycket att berömma för att de fyra russinen ändå ska vara ett faktum, för evigt inristade i Roms murar.

FOTNOT
Dalton Trumbo har bland annat också skrivit världens kanske otäckaste antikrigsbok, "Johnny Got his Gun" (Johnny var en ung soldat).

© Anders Lindahl
2005-01-13

DVD / Blu-ray

Renoverad och restaurerad version med gott om extramaterial finns på dubbeldiscare från Universal.

Här finns två kommentarsspår, dock ingen av dem med regissören förstås. På det ena läser en skådespelare upp Dalton Trumbos kommentarer till den första klippningen av filmen. Huruvida man har lust att lyssna på detta i tre dryga timmar är förstås individuellt, men det är helt klart en möjlighet till intressant inblick i en ambitiös och insiktsfull manusförfattarens funderingar.

På det andra spåret hör vi ett slags collage av röster med bland andra Peter Ustinov, Kirk Douglas, producenten Edward Lewis och rekonstruören Robert Harris. Ustinov berättar med bravur och komisk känsla, andra är mer seriösa.

Utöver detta och alla bilder och sköna gamla klipp finns det också ett fascinerande tillskott i form av en film från 1950 gjord med och till förmån för "the Hollywood ten", tio personer som tidigt sändes till fängelse efter att ha trotsat utskottet för "oamerikansk verksamhet". Utöver att manusförfattaren Trumbo var en av dessa tio passar väl filmen in eftersom den visar på en modernare variant av den självförsakande idealism som "Spartacus" handlar om. Tja, så var kanske tanken, och hur som helst är den ett intressant tidsdokument.

Resultatet av allt detta material blir en sådan där skön utgåva som låter en upptäcka en klassisk film under en hel dag om man så önskar, som ger intressanta inblicker i dåtidens filmklimat ur olika perspektiv och som i största allmänhet ger någonting utöver att bekräfta att man "köpt en en bra film".

Allra trevligast är en ganska lång intervju med Peter Ustinov från 1992 där han som den borne berättaren minns och droppar anekdoter och glider över i perfekta imitationer av personer och dialekter till den grad att man till slut tycker sig se en riktig show.
Originaltitel: Spartacus
USA, 1960
Regi: Stanley Kubrick
Med: Kirk Douglas, Laurence Olivier, Jean Simmons, Charles Laughton, Peter Ustinov, John Gavin, Herbert Lom, Woody Strode, Tony Curtis

Genre: Action, Historia, Krig
Teman: Livsfarliga sporter Romerska riket

Relaterade artiklar
Hazzans Hollywood: Kirk Douglas

Ingår i följande teman


Livsfarliga sporter

Romerska riket




     

Dela |