Ska det verkligen vara nödvändigt?

Om Matrix-världen och behovet av att krossa illusionen

---

Nu är snart Matrix Reloaded hos oss, vilket ju är en källa till glädje. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera lite över varför vi som tittare egentligen, utöver att imponeras av effekterna och njuta av koreografin i slåssandet, också hoppas att hjältarna ska lyckas i sitt uppsåt.


Visst, människorna är slavar och lever i små kapslar, för att förse en totalteknokratisk överhöghet med energi. Men ... vi vet ju inte om det! De som inte tillhör den lilla upplysta skaran av Neosar, Trinitrar och Morpheuser tror ju fullt och fast att de lever en vanlig millennieskiftestillvaro, med allt vad det innebär av glädjeämnen och leda. Vad finns det för skäl att väcka dem ur denna villfarelse, till insikten om hur eländigt allting egentligen är? Visst, fin middag på restaurang och kanske en tur till havet ... men varför inte byta ut det mot en slang i nacken och en förtvinad kropp i en balja? Vad skulle du välja?

Verkligheten ligger ju - för alla avsikter och applikationer - i betraktarens öga (och öra, näsa och taktila förnimmelser). Filmen som medium är ju ett ypperligt exempel på detta; är den bra nog ersätter den verkligheten för en stund och återvändandet kan ofta kännas som en besvikelse. Om vi uppfattar något som verkligt är det verkligt - även om det inte är det. En av mina favoritscener i ettan är förstås när den lömske förrädaren önskar petas tillbaka in i matrisen i ett framgångsrikt och bekvämt liv, med minnet av sitt svek utraderat för all framtid. Samma tanke återkommer i Memento - kan man tro på något (jag menar verkligen, verkligen tro på det) så är det sant nog för att fungera.

Har Neo och hans gäng verkligen rätt att krossa den illusion som maskinerna mödosamt skapat? Kommer människorna bli lyckligare? Utilismen säger oss att målet för ett framgångsrikt samhälle är största möjliga lycka för största möjliga antal människor. Om man slår sönder låtsasvärlden, finns det kapacitet och möjlighet att förse människorna med en verklig värld som är bättre? Hur många får egentligen plats i Sion? Är det så himla kul där?

Vad är det också som får Neo att inte bestämma sig för att utnyttja tingens ordning och leva som en supermänniska i den värld som han kan styra och ställa i? Han skulle ju vara kung i stan om han lät resten av folket sova vidare och själv flög omkring för glatta livet. Osjälvisk heroism, får man väl anta, vilket ju är det stoff som otaliga filmer tar för självklart.

En kompis menade att människan kanske inte kan uppleva världen fullt och fast i en illusion, hur väl skapad den är. Kanske missar vi en hel del i maskinernas version av verkligheten, nyanser, färger, ljud som de helt enkelt inte kunnat duplicera, eller inte orkat. Det duger, kan de ha sagt, och missunnat oss en verklighet som otroligt mycket mer raffinerad. Kan det också vara så att våra mentala kapaciteter också av nödhävd håller sig inom de ramar som matrisen utgör - att vi inte är förmögna till verkligt djupsinnigt tänkande och ifrågasättande. Det skulle isåfall vara skäl nog, kan jag inte låta bli att tycka, att stänga av matrisen och testa verkligheten.

Ett annat stort skäl är förstås "don't tread on me"-konceptet. Ingen ska tusan i mig reducera människosläktet till en hylla med batterier. Vi är universums mest sofistikerade varelser, såvitt vi vet, om än med vissa brister. Det är ändå något speciellt med att vara människa - såsom framgår i tusentals science fiction-filmer, där besökare från andra planeter visserligen är snara att påpeka våra brister men i samma andetag säger något om hur speciella vi är; "så mycket godhet och ondska ryms i samma medvetande" eller nå't liknande. Vi är alltså speciella och vi ska bestämma över vårt eget öde. Huruvida vi någorlunda hårt arbetande massor verkligen gör det är förstås en fråga värd att begrunda, gärna med en Noam Chomsky-bok i handen. Men det är en helt annan frågeställning ...

Vad gäller huvudfrågan så har jag faktiskt inget svar - utom möjligen det ganska enfaldiga: kanske är kampen redan från början lite ogenomtänkt, men jag kommer se både tvåan och trean och önska Neo och hans kamrater all framgång i arbetet med att bekämpa maskinerna. Kanske kommer filmen besvara frågorna, kanske inte, men heja oss hur som helst!

© Anders Lindahl
2003-05-14

Sök