Om fansen får bestämma

Russin tittar närmare på fenomenet "Fanedits".

---

Dagens teknik ger vem som helst möjlighet att klippa om en Hollywood-film och förvandla en kalkon till ett mästerverk. Men vad får det för konsekvenser?


En av mina favoritfilmer är ”Once upon a Time in America” av Sergio Leone. I filmen finns dock en scen som skaver rejält, nämligen den, i mitt tycke, obegripliga rån/våldtäktsscenen där Robert De Niros och James Woods karaktärer rånar ett kontor, och i samma veva få för sig att våldta sekreteraren (Tuesday Weld), vars karaktär senare visar sig vara i maskopi med våra anti-hjältar. Scenen är ganska osmaklig och provocerande och anger en ton som jag inte tycker passar in i filmen.

Tänk då om jag hade möjlighet att klippa bort den här scenen? Då skulle ju filmen bli näst intill fulländad - i mina ögon. Dessa tankar är jag ingalunda ensam om, vilket leder in på ämnet för denna krönika nämligen fanedits, där fans klippt ihop sin egen version av filmen – kanske tagit bort störande element, ändrat om ordningen på scener eller redigerat om färgtoner eller ljud. Men det kan också innebära att man lagt till scener eller dialog från bortklippt material.

Jag kommer framför allt fokusera på två av de mest kända fanedit-projekten: ”J.R.R. Tolkien's The Hobbit – A fanedit by Dustin Lee” och ”Star Wars – Harmy’s Despecialized Edition”.

I den förstnämnda har Dustin Lee tagit de tre Hobbit-filmerna med en sammanlagd speltid på nästan nio timmar och av det klippt ihop en film med en speltid på ungefär fyra timmar. Denna fanedit adresserar i stort sett all kritik som Hobbit-trilogin fick utstå – hela storylines har klippts bort, exempelvis de romantiska inslagen mellan Tauriel och Kili, cgi-skurken Azogs medverkan är minimerad och Legolas är nästan helt borta från filmen. Man har valt att försöka fokusera på Bilbo och Bilbos resa och utveckling genom hela trilogin, då en av huvudinvändningarna mot Peter Jacksons trilogi var att man tappade bort huvudpersonen i narrativet så fort han lämnat Bag End.

I stort sett alla som sett denna fanedit är överens – det var så här som filmatiseringen av Bilbo borde ha varit. Utan tusen bifigurer, och utan instoppade karaktärer och scener som inte för handlingen framåt utan snarare gör ”Hobbit”-trilogin seg och oengagerande, har man lyckats skapa en spännande äventyrsfilm som är lätt att hänga med i och som känns lika engagerande som ”Sagen om Ringen”-trilogin.

När det gäller Star Wars är det ju allmänt känt att sedan George Lucas gjorde sina egna nya versioner med massor med redan daterad cgi och ändringar, så har fansen stångat sig blodiga i försök att få filmbolagen att släppa originalversionerna så att man kan uppleva filmerna så som de var när de gick på bio på 70- och 80-talet. George Lucas har dock klargjort att så aldrig kommer ske, nu är det enbart hans nya versioner som gäller. Vad återstår då att göra? Jo, en entusiast som kallar sig ”Harmy” har under många års tid arbetat med att återställa originaltrilogin till sitt ursprungliga tillstånd med hjälp av en rad olika källmaterial. Resultatet är precis vad fansen efterfrågat, originaltrilogin i HD utan nya digitala varelser, ”Greedo skjuter först” och Hayden Christensen som vinkar till Luke i slutet på ”Return of the Jedi”. Personligen är det dessa versioner som gäller för mig och jag skulle aldrig få för mig att visa George Lucas ”uppdaterade” versioner för mina barn.

MEN… vad innebär detta i långa loppet? När vem som helst kan skapa sin egen version av filmen, urholkas då inte den konstnärliga integriteten? Jag har själv alltid tidigare varit en ivrig påhejare av att en film är ett konstverk som skapats med en vision och att man alltid ska försöka göra allt för man ska se filmen såsom regissören avsåg. När fenomenet pan & scan var vanligt, när tv-apparaterna var av formatet 4:3 och bolagen då kapade kanterna av den bredare biofilmen för att den skulle fylla hela tv-rutan – då var jag toksur på detta oförlåtliga övergrepp på regissörens vision.

Till och med när regissören själv gick tillbaka och ändrade om i sin film, som i Star Wars-examplet men även i till exempel ”E.T.” så gick jag i taket. När ”South Park” behandlade ämnet i ett gammalt avsnitt startar huvudpersonerna föreningen ”Skydda filmer från sina regissörer”, vilket var talande för hur folk i allmänhet reagerade på dessa tilltag. Så vad är annorlunda den här gången?

Det är i synnerhet två faktorer som gör det svårt att förargas över fanedits. Dels att fanedit-versionen inte ersätter originalet, vilket var fallet med George Lucas påhitt. Dels att det inte handlar om någon cash-grab utan ren och skär kärlek till källmaterialets potential. Det är fascinerande när det gäller ”Hobbit”-trilogin, för i denna smädade nio timmars tråkfest finns alla beståndsdelar för en riktigt bra Tolkien-trogen film, men det har uppenbarligen behövts någon som inte tittar på materialet med kommersiella glasögon för att hitta det som alla verkligen vill ha.

Och kanske är det så att det även finns en tredje faktor, där fanediten förtjänstfullt kan plocka poäng, nämligen att kunna återställa verk där filmbolaget våldfört sig på regissörens slutprodukt. Vi minns t.ex. ”Blade Runner” eller mer nutida filmer som den senaste ”Fantastic Four” filmen från 2015. I dessa fall ängslades filmbolaget så mycket över mottagandet att man helt enkelt klippte om filmen för att få bättre mottagande hos testpubliken, utan välsignelse från regissören, och ofta utan lyckat resultat. Ridley Scott fick upprättelse med sin egen Director’s Cut av ”Blade Runner” men hur många regissörer har digniteten att kräva det? Återstår då att fansen tar saken i egna händer (förutsatt att det finns några fans).

Jag tror inte man kommer undan dilemmat med verkets och upphovsmannens integritet, men frågan är om det gör så mycket. Att spridningen av fanedits är olagligt bidrar säkert till att detta aldrig kommer att bli en folkrörelse av något slag som berör några andra än de mest inbitna nördarna. Men att vem som helst kan göra sin egen tolkning av en film är en spännande tanke och visar också hur otroligt stor roll klippningen av det inspelade materialet spelar för om en film blir bra eller inte.


© Johan Hultgren
2019-01-22

Sök