Hazzans Hollywood: Charles Boyer

Mannen med sammetsblicken


I många av sina filmer fick Charles Boyer spela den evige exileuropén på flykt från något land i det oroliga Centraleuropa. Men främst var ”mannen med sammetsblicken” ändå den evige fransmannen för de flesta kvinnor. Fast elaka (läs: avundsjuka) tungor döpte honom hellre till ”mannen med sängkammarögonen”.


Europé var han förvisso. Han föddes 1899 i en fransk landsortsstad. Meningen var, enligt modern, att Charles skulle bli läkare, advokat eller präst, men sonen blev tidigt teater- och filmintresserad. 1918 kom han till Paris och Sorbonne, där han han först studerade filosofi och så småningom drama.

Och med det utseendet - skönlockig, brunsvarta ögon som gav honom den där sammetsblicken, fylliga och sensuella läppar - var det inte underligt att han snart hamnade på teaterscenen och till sist framför filmkamerorna.

Charles började blygsamt filma redan 1920 i den franska produktionen ”Homme du large, L'”. Men han skulle snart nog få spela mot de stora, kvinnliga Hollywood-stjärnorna.

OCH VISST BLEV Charles Boyer framför allt 30- och 40-talens verklige filmälskare. Han spelade mot alla de stora, kvinnliga stjärnorna - Garbo, Dietrich, Hayworth, Bergman och andra. Fast det gick förstås inte särskilt bra för den unge fransmannen första gången han kom till Hollywood i början av 1930-talet, så han åkte helt sonika hem till Frankrike igen. Där slog han snart igenom med dunder och brak som den sammetsögde kronprins Rudolf av Österrike mot Danielle Darieuxs Marie Vetsera i Anatole Litvaks ”Mayerlingdramat” (Mayerling). Året var 1935/6 och själv var Boyer 36 år gammal.

Sedan blev det fritt fram i Hollywood. Detta trots att han förutom franska talade både tyska, italienska och spanska så gott som flytande – men inte engelska. MGM:s Irving Thalberg blev den förste att ta honom under sina vingars skugga och utnyttjade honom till att börja med i den fransktalande versionen av diverse filmer, medan Charles studerade engelska. Det var under denna tid i Hollywood som Boyer träffade sin blivande hustru Pat Paterson.

DET VAR Paramounts blivande kvinnliga stjärna, landsmaninnan Claudette Colbert, som breddade för Boyers Hollywood-genombrott, när hon 1935 krävde honom som motspelare i ”Private Worlds”. Filmen blev ingen större succé – men det blev ”mannen med sammetsblicken”.

Boyer gjorde mu en rad storroller, t ex som Napoleon mot Greta Garbo i ”Marie Walewska” (Conquest, 1937) och mot Hedy Lamarr som Pepe le Moko i ”Alger” (Algiers, 1938) den amerikanska versionen av Jean Gabins succéfilm ”Pépé från Marseille”. Han spelade huvudrollen i Julien Duviviers fantastiska drama ”Manhattan” (Tales of Manhattan, 1942) mot likaledes fantastiska aktörer som Charles Laughton, Edward G Robinson, och Henry Fonda samt mot vår egen Ingrid Bergman i ”Gasljus” (Gaslight,1944) och ”Triumfbågen” (Arch of Triumph,1948). Han hade blivit amerikansk medborgare redan 1942.

OCH TILL SKILLNAD från så många andra av den tidens manliga filmstjärnor hade Boyer ingen svårighet att senare spela också den han så småningom själv blev: en gråhårig och charmig, medelålders herre. Inte minst i filmkomedier från 1950- och 60-talen, oftast då i fadersroller mot kvinnliga stjärnor betydligt yngre än han själv, som exempelvis Ingrid Thulin i ”Apocalypsens fyra ryttare” (Four Horsemen of the Apocalypse,1962) Jane Fonda i ”Barfota i parken” (Barefoot in the Park 1967), Catherine Deneuve i ”April! April!” (The April Fools, 1969), och Liv Ullman i nyinspelningen av James Hiltons ”Bortom horisonten” från 1973 - den senare ett totalt fiasko, men ändå.

Främst återsåg vi äldre filmälskare Charles Boyer i en av dåtidens populäraste teveserier: ”Svindlande affärer” (The Rogues) från mitten av 60-talet. Han var nämligen verkligt förutseende när televisionen rullade fram över USA och till sist tvingade storstjärnorna att medverka i rutan - eller självdö. Han bildade TV-bolaget Four Stars tillsammans med bl a David Niven. Men 1965 drabbades makarna Boyer av en svår tragedi. Deras 22-årige son tog livet av sig i ett passionsdrama som slutade med rysk roulette.

Tretton år senare avled så Boyers hustru Patricia Paterson, som han hade gift sig med redan 1934. Han begick självmord bara två dagar efter hennes död, 1978. Sonen Michael hade varit deras enda barn och Charles Boyer stod inte ut med att leva ensam. Redan två dagar efter det att hans hustru avlidit i cancer tog den då nära 79-årige skådespelaren en överdos sömnmedel och följde efter sina kära i döden.

FOTNOT 1: Andra sevärda filmer med Charles Boyer är ”Husan som inte visste sin plats” (mot Jennifer Jones - Cluny Brown, 1946) och ”Brinner Paris?” (mot Jean-Paul Belmondo - Paris brûle-t-il?, 1966). 1967 spelade han mot Peter Sellers, Ursula Andress och David Niven i den första (och verkligen udda) versionen av James Bond-äventyret ”Casino Royale”, 1969 spelade han mot Katharine Hepburn i ”The Madwoman of Chaillot” och 1973 var han The High Lama mot bl a Peter Finch och Liv Ullman i nyinspelningen av ”Last Horizon” (1973) efter James Hiltons roman ”Bortom horisonten”. Hans sista film blev Vincente Minnellis italienska ”A Matter of Time” (1976), där han spelade mot Ingrid Bergman, Liza Minnelli och Ingrid Bergmans dotter Isabella Rosselini.

FOTNOT 2: 1963 fick jag träffa Charles Boyer, Glenn Ford, Ricardo Montalban och Hope Lange under inspelningen av den romantiska komedin ”Hertigen och Mr Pimm” (Love is a Ball) strax utanför Cannes på den franska Rivieran. Jag hade nöjet att sitta bredvid just Charles Boyer under arbetslunchen och hedrad som jag kände mig, avslöjade jag ivrigt för honom att han var ett stort namn just då bland oss svenska tevetittare tack vare repriseringen av flera av hans gamla svartvita filmer. Boyer mulnade ett tag – och denne journalist lärde sig att filmskådespelare sällan yves över sina tidigare insatser. Sedan blev det ändå en intervju under gemytliga former i gröngräset och med det azurblå Medelhavet som fond.

© hazzan lindström


2006-07-05



Dela |

Teman: Hazzans Hollywood

Relaterade artiklar
Hanz "Hazzan" Lindström - en presentation






     

Dela |